Igår blev jag uppringd och erbjuden ett jobb från den finlandssvenska kamrat- och familjepoolen. Jag visste direkt att jag skulle vara tvungen att tacka nej av femtiosju olika orsaker. Ändå gick jag och värpte på det där ända tills idag. Drömde att jag ringde det där samtalet i natt, att jag sa att jag nog inte kan ta emot jobbet. Hörde farsans röst i bakgrunden, och det blev tyst i luren så fort jag hade sagt mitt ärende, det susade i linjen och jag undrade om samtalet fortfarande pågick eller hade avbrutits.
Idag skickade jag ett sms, fort som fan så att det sen skulle vara ur världen, så att inte min alibi skulle hitta på några alternativa konstigheter som att mitt i allt tacka ja. Skrev att jag är upptagen, tackade så hjärtligt. Fick ett snabbt svar, "ingen panik".
Som vattnet sen brusade härligt i forsen vid Biskoppsudden.
No comments:
Post a Comment