"Fråga dig varför. Innehållet. Viktigt!!!"

Här sitter jag och kämpar med att vara människa. Till och med hunden såg på mig med sömndruckna ögon när jag skulle ha ut den redan åttatiden, att menar du allvar. Sedan sprang den runt i cirklar och försökte klämma ut en halvfärdig lort. Jadå, sådan herre sådan hund. Även hunden har lärt sig att ligga och dra sig till klockan elva.
Jag har alltså opposition idag, närmare bestämt om en halv timme. Oppositionerna på vår institution går ungefär ut på att man är olidligt nervös för nånting som sen går ut på att nån försöker säga nåt den inte förstår på ett språk den knappt känner igen, man har en oinspirerad diskussion om ingenting och för låtsas-anteckningar i kanten, varpå professorn tar över och för en uthållig monolog som tar över en timme; han utlägger och invänder och belyser och ifrågasätter. Det är här det kommer asiaa. Så man sitter och hafsar ihop anteckningar i grym takt, försöker lyssna samtidigt som man skriver och nickar och håller med, och sen går man hem och minns ingenting och i sina anteckningar har man halva meningar i stil med "Fråga dig varför. Innehållet. Viktigt!!!" Och så kör man vidare, i blindo. Det var den universitetstiden det.