Ligger hit vaken på natten av både klara och oklara orsaker, och funderar på sommarens pest: FÄSTINGAR. Vad har de hittat för loophole att florera? Hur attan ska man bli av med detta elände, helt sådär i grunden, tänker: utrota? Jag som brukar föra ut spindlar och små skalbaggar, malar och diverse småkryp i vattenglas och hushållspapper, känner en nästan ursinnig, uråldrig vrede när jag får en fästing i min hand och jag tänker bara: är fästinglivet verkligen meningsfullt? Hänga i ett grässtrå och vänta på däggdjuren? Vilket liv är nu det då, kan man fråga sig? Vem reinkarnerar till fästing?
Men till saken: ännu värre blir det när man har husdjur och ännu till råga på allt får delta i naturens förstörelse-talko och sprida gift i form av fästinghalsband och -medel som sen förpestar sjöar och vattendrag, eller hundhår som sen fåglarna samlar och bygger bo med så ungarna föds döda eller missbildade, eller matar sin hund med insektsgiftstabletter, vilket enligt den senaste forskningen leder till att hundskiten är giftig! Alltså giftig hundskit! Har ni hört! Skituskalbaggar och dylikt göra sig icke besvär i denna lorthög. Så vad gör man?
Nu när jag läser om folk som plockat hundratals fästingar från sina hundar bara under senaste mökkireissun där de i fjol hittat kanske sju under samma tid, så blir jag bara helt utmattad av tanken. Svårt att förhålla sig till både fästingar och själva tendensen att hålla på och pallra med sina husdjur. Känner mig skitig, arg och uppgiven och i skrivande stund tror jag att jag har en nymfjävel i ryggen, som jag dessutom inte når. Känns som att de hemgjorda ekofästingmedlen skrattar en i ansiktet.
Och så funderar jag också: Är det här bara jag och min människocentrerade utgångspunkt som resonerar? Alla djur strävar ju efter sin egen fortlevnad, så även fästingarna borde ju i princip ha rätt att existera, men är det inte en lite väl dominerande härskarteknik som fästingarna kör med? Det måste ju vara nån form av balans i hela alltihopa. I egenskap av människa, så tycker jag nog att fästingen börjar ta lite väl mycket friheter åt sig, men vad säger hjorten eller skogsmusen som inte drabbas av TBE och borrelios? Är de okej med sina hundra, kliande fästingbett? Vill fråga.
