Svampomania

Don't try this at home. Or anywhere.











Så börjar sommarlovet ta slut. Det har varit kort och intensivt. Jag har plockat på mig av skogens frukter och haft så mycket överskottssvamp att de bokstavligen började ruttna så jag fick slänga ut en del. I ugnen fick jag skrapa loss en förkolnad svampmassa som hade fallit från plåten. Ironiskt nog har jag inte tagit nästan en enda bild på de svampar jag äter, utan mest sådana här andra, giftiga saker. Allt som är giftigt är snyggast, det vet vi också från bland annat grodor, eller varför inte mänskor.
I världen händer det konstiga saker. Naturkatastrofer och ekonomiska besvär. Det är skönt att vara i en idyllisk bubbla dit inga riktigt stora stormar eller jordbävningar når (peppar peppar). Men med hösten kommer så mycket nytt sen igen. Förbannat mycket nytt.

Till sist igen en bild på hunden som den här gången doppar sig i en annan vik.

En dag som igår

Dagen fortsatte på lika vis som igår. Det är galet vad mycket det ska skrivas härifrån fast det inte händer mycket mer än att vinden byter riktning nån gång eller molnen far åt ett håll och vågorna åt ett annat. Då står man allt förbryllat och kikar.
Idag har jag tagit det lite lugnare med svampplockningen och har också börjat torka svamparna i stället för att steka bort vattnet och sen frysa in. Det är roligare att ha torr, väldoftande svamp på burk, än att ha tie fula fryspåsar med svamp som sen ska tina upp och bli till en oaptitlig gegga.
Idag rodde jag och hunden ut till lilla tackholmen, en syssla som man gör alltid nu och då när man tycker att man har suttit ett bra tag i gungan. Där tog hunden ett dopp och jag förfärades av hur mycket alger det fanns i vattnet där.
Jag försökte fota det och fick till en bild som skulle passa på nån krautrockskiva från Tyskland.


Hunden doppade sig vid Tackholmen


För övrigt har jag som sagt lite gått i skogen och lite plockat svamp och fått syn på den här:

Nä, jag är i svampskogen

Idag när jag vaknade så regnade det. Jävlar, det hade jag väntat på. Regn betyder svampexplosion, och visst attan hade det kommit mer svamp bara under några timmar. Jag gick på en morgonpromenad i helgul regnutstyrsel och proppade en plastpåse full med Karl Johan, fick fortsätta i regnrocksfickorna dit jag tråttade citronslemskivlingar. Det känns fånigt att kisa i skogen när man är klädd som ett jävla signalhorn, känns som att alla skogens väsen tittar på en för att man inte alls smälter in i omgivningen.
Hunden var inte så nöjd över regnet och fick en fånig mittbena längs med ryggen. Hon var rent uttråkad när jag envisades med att hitta ännu fler svampar, satt vid vägen och tittade hemåt sådär att vink, vink, där bor vi. Nu försöker jag torka svamp i ugnen. Dom ringde från jobbet och undrade att om jag var i Åbo och kanske kunde jobba. Jag var så jäkla nöjd över mitt svar, att nä jag är i svampskogen. Hähähä. Jag har flera plåtar full med svamp som jag inte helt vet vad allt jag ska göra med. Torkning är ju nog det bästa alternativet, men när det ska ta så arma länge.

Mor anfaller svampen

Svampfeber

Jag har dille på svamp. Har flyttat ner till min lyckliga kolchos vid havet och skogen för ett par dagar, och ska bara samla på mig av dessa naturens läckerheter samt ligga i gungan och tänka på vad man kan göra med svamp. Jag har redan gått många rundor i skogen och samlat på mig en ansenlig mängd svamp. Karl-Johanssvamp, kantareller, smörsopp, aspsopp, tegelsopp eller apelsinsopp, vet aldrig skillnaden på de där, brunsopp och ja, det är ungefär det jag hittar samt vågar plocka.
I stugan luktar det svamp. I frysen finns det svamp. Igår fanns det svamp i min mage, gjorde en kantarellstuvning. Det var himmelskt. Tänk att det finns sånt där i skogen! Jag älskar att gå i skogen. Idag hittade jag ett kranie av en älg. Det hade stora tänder kvar, såg ut som riktiga tuggtänder så jag antar att det måste vara från en älg.
Det finns mycket svamp i år, många kremlor som jag vet att går att äta, men som jag aldrig vågar plocka. Det finns något som heter sillkremla, och vinkremla. Det tycker jag är fånigt, eftersom svamp inte har något med varken sill eller vin att göra. I morgon ska jag experimentera med en svamppizza av något slag.




Den här ovanför hade egentligen en ännu festligare färg men var helt enkelt för cool för att helt låta sig fångas på bild











Det här är ingen svamp, men bara någo helmyskoga ägg som jag hittade vid en stubbe


Och här är älgkraniet med stora tänderna. Impressive shit!

Konstens what?

Så vart det Konstens natt i Åbo. Ett digert program och mychi folk på stan. För en gångs inte total fyllekoma, åtminstone inte där jag gick. Det finaste under natten var nog regnbågen, men det var annars också en bra och mysko kväll. Såg en usel performans och fick än en gång erfara att man måste "gräva i skiten" om man ska få nån bra konstupplevelse nån gång. Man måste se på allt, följa med allt och så ibland kan det gnistra till.
Såg mitt livs första karkkibuss - som en butiksbuss fast fullastad med bara chips o gota. Invid stod en piercingbuss med strålkastare och fula piercingar. Nere på vattnet lär nån ska ha spelat flöjt i en gigantisk boll. Jag säger då det. Högkultur, godis och navelringar.

05:15

I förrgår slutade jag sommarjobba. Jag firade det genom att börja dagen på ett konstigt sätt, nämligen att stiga upp klockan fem och gå och simma till en soluppgångskonsert vid Samppalinnas utebassäng. Det var (naturligtvis) alldeles fantastiskt att stiga opp den där tiden, bättre än jag kom ihåg. Man gör det helt enkelt alldeles för sällan, kanske av den enkla orsaken att man oftast hellre sover den tiden.
Det låg en dimma över hela stan när jag steg upp. Den gav sig inte, och det ångade från grejer, till exempel min postlåda. Det var kyligt men ändå uthärdligt, rent perfekt kanske man skulle kunna säga. För kallt för att gå omkring i T-shirt, precis passligt för att dra på sig en långärmad tröja. Jag cyklade genom stan och det var så förbannat fint att bara cykla utan att vara skiträdd att bli överkörd hela tiden, genom korsningen med trafikljusen som levde sitt eget liv och bytte om från rött till grönt med 30 sekunders mellanrum, inga bilar nånstans, nån sömnig mänska emellanåt.
Simningen var sedan nåt annat. Det var rent magiskt att bara vara där, på allmän plats, iakkta andra mänskor och faktiskt, det verkar som att folk generellt är mer vänligt inställda när de gör lite absurda saker på konstiga tider. Folk log spontant mot en, jag pratade med flera främlingar, gled ner i vattnet som kändes varmt och skönt mot luften. Simmade omkring där ett tag, lyssnade på Grieg och vad det nu var, nåt modernt, nåt traditionellt, nåt blaj i megafon om poesi, konst och soluppgångar och deras samband. Ja, jag orkade med det en halvtimme, både simningen och det högkulturella. Sen gick jag ifrån det hela innan det var slut, fick min egen stund i bastun, cyklade tillbaka hem precis när jag hörde att dom spelade Finlandia. Bra timing, helt enkelt.

För knackkorvens del

"Näringsstyrelsen har fastställt de nya priserna för de fyra vanligaste korvsorterna. Lördagskorven blir 60 penni dyrare, det nya kilopriset är 21 mark. Ett kilo länkkorv blir 50 penni dyrare per kilot (17,80), för knackkorvens del är höjningen 90 p/kg (28,40). Baconkorvens kilopris höjs med 80 penni till 26 mk 60 p."
Borgåbladet, 9.9.1981

Ugnspannkaka

Jag lagar nån slags pannkaka på morot, semlemjöl, yoghurt och på tok för lite ägg. Blir den här bra så tänker jag utnämna mig själv till Kokk Meister. Hursomhelst, alltid när jag sätter på ugnen så tycker jag att det känns så bisarrt att jag har ett strömdrivande, värmealstrande, helt lagligt instrument som blir över 200 grader varmt alldeles hemma, jag kan använda det och det kostar inte 25 euro per gång.
Om man får tro framtiden vi ska gå till mötes och ta varningarna om kommande energibrist på allvar, så ter det sig direkt ganska otroligt att man bara kan ha ugnen på hemma såhär, utan vare sig bokföring eller extra avgifter. Jag trodde att vi hade en kris här! Eller går jag bara händelserna i förväg?
Alltid när jag har ugnen på, så kan jag inte låta bli att samtidigt föreställa mig mig själv om tio år, sittandes på huk, smått paniskt i färd med att grilla en mjölig korv ovanför en lägereld. Och runtomkring mig; mörka skuggor, jättar av överfallna hus, doften av bränd plast och bensin.

"Akademisk högtidsdräkt"

Jag får ett akademiskt mail, vet inte ens vad det handlar om, bara läser och vet igen att nu kommer det nåt tokigt. Det finns anvisningar om doktorshattar som ska hållas i handen och hur man ska uppställa sig i ledet, "enligt ett visst formulär i anciennitetsordning."
Sen blir det besvärligt: "Respektive prefekt presenterar installanderna varefter
respektive installand ger sin installationsföreläsning (prefekt –
installand, prefekt – installand etc.). "
Klädsel: Långklänning eller byxdress för kvinnliga installander. Förresten, wtf är en INSTALLAND? Vad ska installeras? Den felande länken, den icke-existerande skruven eller inställningen för vettigt sunt förnuft?
Och BYXDRESS! Hallå! "Ja, den där byxdressen... vi får väl helt enkelt godkänna den. Den tycks vara här för att stanna." (Påhittat citat från 1982.)
Byxdressen kan också vara ett alternativ för oproportionella, för sådana som har fått tant-gasmage, också där för att stanna, en bågaktig utbuktning alldeles ovanför bältet, en sån som kan vikas in under byxlinningen istället för att fritt få välla ut under ett klänningstyg utan övergående sömmar.


Nästa projekt (eller ett i raden av opåbörjade:)
Designa en akademisk högtidsdräkt. Den ska ha plåt, fjädrar och en badbollslik konstruktion. Vid behov kan man kasta sig åt sidan och rulla ut. Man vet aldrig vilka (förfärliga) situationer man kan hamna i som as-kademiker.

Äntligen lördag!

"besöker hans liv under en hel dag"