05:15

I förrgår slutade jag sommarjobba. Jag firade det genom att börja dagen på ett konstigt sätt, nämligen att stiga upp klockan fem och gå och simma till en soluppgångskonsert vid Samppalinnas utebassäng. Det var (naturligtvis) alldeles fantastiskt att stiga opp den där tiden, bättre än jag kom ihåg. Man gör det helt enkelt alldeles för sällan, kanske av den enkla orsaken att man oftast hellre sover den tiden.
Det låg en dimma över hela stan när jag steg upp. Den gav sig inte, och det ångade från grejer, till exempel min postlåda. Det var kyligt men ändå uthärdligt, rent perfekt kanske man skulle kunna säga. För kallt för att gå omkring i T-shirt, precis passligt för att dra på sig en långärmad tröja. Jag cyklade genom stan och det var så förbannat fint att bara cykla utan att vara skiträdd att bli överkörd hela tiden, genom korsningen med trafikljusen som levde sitt eget liv och bytte om från rött till grönt med 30 sekunders mellanrum, inga bilar nånstans, nån sömnig mänska emellanåt.
Simningen var sedan nåt annat. Det var rent magiskt att bara vara där, på allmän plats, iakkta andra mänskor och faktiskt, det verkar som att folk generellt är mer vänligt inställda när de gör lite absurda saker på konstiga tider. Folk log spontant mot en, jag pratade med flera främlingar, gled ner i vattnet som kändes varmt och skönt mot luften. Simmade omkring där ett tag, lyssnade på Grieg och vad det nu var, nåt modernt, nåt traditionellt, nåt blaj i megafon om poesi, konst och soluppgångar och deras samband. Ja, jag orkade med det en halvtimme, både simningen och det högkulturella. Sen gick jag ifrån det hela innan det var slut, fick min egen stund i bastun, cyklade tillbaka hem precis när jag hörde att dom spelade Finlandia. Bra timing, helt enkelt.