Klockan-är-elva-och-det-vete-fan-vad-vi-håller-på-med

Steg upp, skrev om min inledning, höll på att rådda till kapitelindelningen totalt, räddade tabben i sista minuten, sparade som pdf, gick till tryckeriet med intetsägande känsla i kroppen och räckte över minnesstickan utan nån smärre dramatik. Tryckerigobben undrade att ska det vara sådär bred marginal? "Fuck do I care" sa jag, det sa jag inte men i huvudet sa jag det samtidigt som jag på riktigt sa något i stil med att "på det viset blir den tillräckligt lång, hehe". Fick trycka undan en impuls att fotografera ALLT som hände; kopieringsmaskinen, gobben och jag i ett fast handslag, bakom disken-landskapet och vattenautomaten för att göra det hela mer på riktigt. Istället: ett klockan-är-elva-och-det-vete-fan-vad-vi-håller-på-med-leende i samförstånd. Gobben sa att i morgon klockan nie och sjuttiåtta euro. Fina puckar sa jag och sen gick vi ut till alltings odramatik och hittade en begie moccahandske som Mili tyckte att var det festligaste som hände den morgonen.