Helande tystnad

Tycker att det är roligt hur förnärmade vissa blir över att andra pratar för mycket. Det är det här finska mörkret och eländet, kanske; det inbjuder inte till onödiga utläggningar. Har man ingenting speciellt att säga, så håller man käft. Det ohövligaste är att komma med en lång, uppmärksamhetskrävande utläggning om något som inte är väsentligt, eller ens intressant. För ja – i vissa sällskap betraktas det verkligen som ohövligt att avbryta en helande tystnad genom att säga något som inte skulle ha behövt bli sagt. Det är som att tystnaden är något man värnar om, ett tillstånd som man ska högakta och inte avbryta i onödan, eftersom alla som det är redan är tillräckligt uttröttade och antagligen redan fått nog av att lyssna på andras utläggningar och tvingats svara på frågor under dagen som gått. Man vet att prat, tänkande och lyssnande är tungt och därför väljer man sina ord noga. Prat i höga och smått irriterande tonlägen undanbedes med största särskildhet.