Högvarv

Det är underligt hur effektiv hjärnan är när den väl är inkopplad på sån där hightech-level. Jag menar, när man har mycket att göra och det är stressigt – hur den liksom går på övervarv och av sig själv värper ut en massa annat också. Sömn? Glöm det, man vaknar i färd med att konstruera övergångsbroar ändå.

Igår kväll kom J hem med tjo, tjim, öl, grönsakslasagne, teriyakilax och toast-skagen-kanapéer efter en lyckad catering-event. Jag åt några laxbitar och bestämde mig för att gå till Arkens datasal och fortsätta med gradun, eftersom det var alldeles för roligt hemma. Jag var ensam i datasalen och allt var mörkt, tyst och skönt så jag passade på att dra yllesockorna på och surfa lite & göra onödiga saker i säkert en timme. Precis när jag hade bestämt mig för att börja skriva och bara skulle ta en uppiggande cigarett innan, så låste jag naturligtvis ut mig (tänkte inte på autolåset som slår på nån gång efter midnatt, antar jag. Man kommer inte ens in med nyckel sen mera. Just telling). Fick snopet lorva hem utan vantar och halsduk, med mitt bo av trivsel och lumpor kvarliggande kring den påslagna datorn med dokumentet uppslaget, plånboken och en halväten mandarin framliggande.
När jag kom hem och skulle försöka trotsa misstaget genom att fortsätta skriva i varje fall, så märkte jag att det inte gick för att mitt sinne och hela min uppenbarelse tedde sig likt nån slags amfetaminist som förbereder ett tal om rokoko, tankarna och bokstäverna struttade hit och dit. Jag fick rulla ihop mig och gå till sängs, men väl i sängen började det arma huvudet konstruera julkalendersteckningar på löpande band, så natten bestod av ett enda fniss-springande mellan sängen och köksbordet. Så ja, det blir julkalender i år!

Menar bara, att sånt här. Såhär är det när huvudet går på högvarv. Jag påstår inte nödvändigtvis att det är något av kvalitet som värps ut, men det är ju i varje fall roligt när det funkar på nåt sätt. Alternativet är ju att man ligger och gapar slött medan klockan tatt fart likt en vettvilling. Får lite inblick i hur min bror har det under sina hypomaniska perioder. Inte helt fel, faktiskt.

Och ja, idag morse låg sakerna naturligtvis framme exakt i den position jag hade lämnat dom i går natt i datasalen. Ett par gråa, haldsuksomlindade studerande blickade förstrött upp från sina datorer när jag kom in med neonväst-hund och började bullra med printern. Det är sånt här som är så skönt med ÅA; att man kan vara 99% säker på att inget händer ens saker fast man lämnar allt framme under flera timmar. Att man kan ta hunden med i princip överallt. Slår mig i backen på att allt hade legat orört ännu i kväll, ifall jag hade låtit sakerna ligga.