Självdiagnostisering är från reven

Måste bara kommentera gårdagens inlägg. Egentligen avskyr jag självdiagnostisering, tycker det är alldeles för mycket sånt nuförtiden. Det är fullständigt ointressant om nån t.ex. har ADHD så länge mänskan i fråga inte har konkreta problem med att få livet att hänga ihop.

Så att, så länge jag lyckas få dagarna att hänga samman och kan hålla mig till mina sinnens fulla burk, så tänker jag hädanefter hålla käft om några eventuella diagnoser. Och är det så att jag upplever att jag verkligen inte får nåt att hänga ihop och att jag behöver hjälp, ja då går jag och försöker få hjälp, så det så.