Mänskor, vet ni!

Äntligen kommer en rapport som härstammar nån annanstansifrån än det som finns mellan hemmets sketna väggar. Jag har varit ute och på kafé - vi hade vår första bokklubbsträff med en ny grupp mänskor varav jag känner bara en. Mänskor, vet ni! I en och en halv timme var det nästan som att allt var sådär som förut, och jag kände ju tamejfan tydligt hur jag helt och hållet LYFTE av det där besöket, mentalt då. Jag kände hur någo såndäna lycklighetshormoner började segla omkring i kroppen på mig.

Skäms ju lite över hur hela det där kafébesöket gick till när jag tänker på det - man kommer in med mask men så beställer man kaffe och nåt att äta och så far masken av och sen förblir den av, och så såg det ut på hela kafét som - hör och häpna - var nästan fullsatt (jag hade föreställt mig att vi skulle vara de enda besökarna). Jag vet inte vad man ska säga om det - på ett sätt skulle det vara respektfullt och ett sätt att visa att man tar situationen på allvar, att dra på sig masken så fort man har ätit, men samtidigt så var det SÅ JÄVLA SKÖNT och sitta där med hela sitt expressiva ansikte och se in i andra, nya ansikten och UTBYTA ÅSIKTER, herregud, det här kommer jag att leva länge på. Det är nästan som att jag kunde säga att jag kan ta på mig risken att få corona, så länge jag bara får nån stund med andra människor, face to face. Så kan man väl inte säga? Jag vet inte.
Vi roade oss också åt det faktum att vi kom in och började bräka på finlandssvenska, och dessutom hade läst en MUMINBOK. Hahahha. Blir det mer finlandssvenskt än så?

Överlag känns det just nu som att folk är så förbenat coronatrötta att det är jävligt svårt för alla att hålla sig till restriktioner och förordningar, också för riktigt ordentliga människor då alltså. I lokalbussen sa J att folk har börjat slarva med maskerna och jag kan ju inte säga nåt annat om kafét - jag hade verkligen förväntat mig en helt annan meininki och hade förberett mig på att sitta med mask på hela mötet.

Visst är det paradoxalt då, att det är nu som det skulle vara EXTRA VIKTIGT att skydda sig och alla andra, mer viktigt än ifjol samma tid då vi ännu inte hade den här engelska megasmittsamma varianten som låg o lurade i alla hörn?

Hur som helst, är glad att för en gångs skull kunna komma hit och skriva med en helt annan sinnesstämning.