En helt onödig kommentar på Linneas inlägg Ding Dong

Jag kan inte låta bli att ytterligare gå och röra om i "feministsoppan" - bidra med ett inlägg utgående från "mina egna sjuka inbillningar om världen" - och kommentera Linneas inlägg om låten Marry Me - nu finalistlåt i Finlands eurovisionsuttagning. Det var nämligen mycket jag kom att tänka på, både när jag hörde låten, läste det briljanta inlägget samt främst när jag sen började läsa (och själv delvis också spamma) kommentarfältet till det här inlägget.

Marry Me är alltså en skojfrisk och glad låt i vilken sångerskan klargör att hon typ gör vad som helst bara hon nu snart får gifta sig med den hon älskar. Låten uttrycker kort sagt en rejält underkastad kvinnosyn, men framförs i ett käckt paket. Linnea gjorde det som man bara inte får göra (läs: som man DEFINITIVT SKA göra) i populärkultursammanhang - hon analyserade låttexten och frågade sig vad som egentligen sades i den här låten. Och inlägget ledde så klart till en kommentarstorm i vilken upprörda finlandssvenskar tyckte att hon kunde "sprida kärlek, inte hat" samt "lugna ner sig lite". (Vilket vanliga mänskor överlag tycker att feminister bör göra.)

Det är det här som är så uttröttande, hela den här bilden av att feminister enbart är sura, hatiska subbor som har sin helt egen felaktiga bild av hur saker och ting står till, klagar bara för att de tycker att det är underhållande, rentav letar efter fel och brister överallt, surar när det är roligt, skrattar när det är tråkigt, förstår aldrig skämt, tar alltid illa upp osv osv, listan kunde göras hur lång som helst. En av kommentarerna uttryckte just det här så tydligt, att "det är era egna sjuka inbillningar om världen som igen en gång vrider till det här till en galen feministsoppa." Samma kommentator poängterade detta med KÄRLEKEN, att man ska se det som sägs i låten som en kärleksförklaring bara, ett uttryck för att nån gör vad som helst för en annan, ungefär. Nå, excuse me, men låten säger bland annat att "jag ska spela ditt spel, jag ska gå vandringen av skam, jag gör det för dig, för dig, för dig." Om man behöver nedvärdera sig själv så till den här graden för att uttrycka sin kärlek, så ja då vet jag inte..

Vad få tycks förstå är vikten av att kommentera innehållet i våra poplåtar, att framföra en åsikt som representerar såna som är jävligt trötta på att alltid bli representerade som det svaga könet som alltid "gör allt för någon" och alltid "väntar på att nån ska fria" etc etc. Jag kan inte förstå vad det är som är så märkvärdigt med att bli upprörd över en riktigt skit låttext? Tvärtom är det ett tecken på ett sunt samhälle att någon reagerar på låtskrivarna som år efter år släpper ur sig såna här bajskorvar till textförfattande.

En annan grej är felanvändningen av ordet "ironi" och hur folk menade att låten är IRONISK. Såhär funkar det tydligen idag; man kan prata en massa skit och sen bortförklara skiten genom att påstå att man var ironisk. Man kan prata rent könsdiskriminerande, man kan typ skämta om den vita rasens överlägsenhet eller säga att fattiga mänskor bara inte har jobbat tillräckligt hårt, därför är dom fattiga - sen kan man säga "men jag var ju bara ironisk". Det här ordet missbrukas så till den grad att jag vill slita av mig håret av irritation: ironi är när man säger en sak men menar något annat. Som Linnea igen så vettigt sa, så verkar inte Marry Me vara nån ironisk kommentar på den stereotypa kvinnorollen, snarare "som en slags rättfram iakttagelse a la "Såhär ser kvinnorollen ut idag, tokroligt!" men utan att ta någon ställning till det.
En annan bloggare hade sen uppfattat Marry me som "en glad parodi på nån sorts bridezilla-stereotyp", och jag kan tänka mig att det är många som kan hålla med om det påståendet. Men nu måste man förstå, att hur man än framför nåt sånt här, hur parodierande, käck och skojfrisk man än är, så måste man kunna ta konsekvenserna av att någon har tagit ens text på allvar, eftersom man varje gång då man framför eller skriver en text, ska vara beredd att stå för de värderingar den texten representerar.

En annan kommentar menade att vi ska se den här låten "som ett inslag i populärkulturen och inte i jämställdhetsdebatten." Det här uttalandet får mig också att resa ragg på så många plan; det säger nämligen också så mycket om hur feminister generellt uppfattas. Det uttrycker tanken om att det finns två olika plan; en för jämställdhetsdebatt och en för populärkultur, samt att dessa inte ska beblandas. Det som uttrycks inom populärkulturen ska inte sönderanalyseras, utan mer tas med en klackspark. Jämställdhetsdebatten, ja den är då helt satans allvarlig. Hatisk och allvarlig och något som bara feminister och queerforskande löst folk orkar engagera sig i (JAG VAR IRONISK DÄR). Nå, det intressanta här är att populärkulturen ofta ger ett uttryck för vad som uppfattas som "normalt", och det här är exakt vad som händer när nån går och analyserar en "harmlös poplåt" som egentligen inte är meningen att analyseras, när man frågar sig att vad säger dom egentligen? Det är då man märker att jaha, det är såhär våra samhälleliga värderingar ser ut, det är det här som är "det normala". IT'S FUCKED UP.
I motsats till Linnea tror jag dock inte att någon kommer att tro att vi har sämre syn på jämställdhet i Finland än nån annanstans i Europa för den här låtens skull (om den nu vinner, vilket den har alla chanser att göra, och vilket jag hoppas på!). Kvinnosynen is pretty much kakka everywhere anyway och i eurovisionssammanhang görs det nu så mycket skit att locket inte går på.

Jaha, nu fick Linnea en kommentar som sade allt jag ville säga, på ett mycket bättre och kortare sätt än jag. Varsågod Kalmar, du får sista ordet:

"låten inlägget kritiserar (marry me) reproducerar den kapitalistiska modernitetens krisdrabbade patriarkala tvåkönsmodell. blogginläggets kritik av låttexten, och den hegemoniska maskuliniteten överlag, svider säkert helt jävligt mycket! motargument i "det är bara en sång"- stilen är rikit från reven. som om man kunde behandla konst, musik och massiv kulturproduktion som ett isolerat fenomen, bortom alla sociala relationer och samhälleliga antagonismer. argument i stilen "lugna ner dig" är helt innehållslös höpöhöpö, som bara stärker linneas argument."