"In the late 20th century a new corporate philosophy to all but blow the shareholders, had ravaged newspapers and TV-stations, bleeding off staffing, experience and standards - until what was left of the profession was a karaoke rendition of itself. The Old Guard of journalism came to the rescue by increasing the number of awards and self-congratulatory fates, until journalism officially passed bowling for most trophies per calorie burn."
Citatet är från novellen Hammerhead Ranch Motel 1995, och är ju ganska träffande när man tänker på hur media ser ut och fungerar idag, tycker jag! Gillar speciellt det där "karaoke rendition of itself"; att media har blivit en karaokeåtergivning av sig själv! Det är ju just det här vi ser nu; folks privata bilder syns på kvällstidningarnas paradsidor, privata bloggar får uppmärksamhet eftersom hela jobbet då i princip är gjort gratis av någon annan som är insatt i något hett ämne, och så kan media bara kort konstatera att "sånt här händer just nu" och journalisterna slipper själva göra några grundligare analyser och kan luta sig tillbaka i sina blå stolar. Och så händer sånt som det här, att artiklar känns ihopslarvade, med rumphuggna meningar, omkastad ordföljd och bortfallna prepositioner. (Tidigare skrev jag ett inlägg som handlade om det här med bristande kvalitet, see where I come from now?) Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket om korrekt språk och sånt, men det där var nu bara helt retarded. Man vill ju inte läsa en artikel med känslan av att nån har skrivit den samtidigt som hen har spelat Wordfeud och klippt naglar.
Och ja, men istället för att koncentrera sig på jobbet (stöön alltså daa vem orkar?!) kan man ju ordna snofsiga fester på vilka man sen delar ut priser till "årets bästa artikel" osv. Eller "årets fräschaste journalist". Jag vet inte vad det är med journalister nuförtiden, jag tycker de är överallt. De är som en liten inavlad grupp ekorrar som frenetiskt tuggar i sig genmanipulerade ekollon, gnider sig mot varandra, dricker cokis och hötter med de små ekorrnävarna. Ibland ritar de upp små planscher med versaler och fräcka påståenden, planscher som de sen själva hamnar ta ner för att färgen var fel och rann ut i snön. Sen skrattar de åt andra och pekar och skriver skrivfel som wordprogrammen inte hittar, sen upprör de sig på en trend och får fribiljetter till en filmfestival.
2 comments:
jag fnissade högt åt ekorrjämförelsen. Du är rolig och har rätt.
Kanske lite.
Post a Comment