Det är roligt när man kommer på sig själv med att tokgilla viss populärmusik, och det händer i och för sig mig rätt ofta, att jag sitter och håller tillbaka nåt slags lätt utbrott medan jag t.ex. lyssnar på Rihannas Stay. Jag tycker verkligen att den är en jäkla bra låt, det är ju det! Så jävla catchy med sitt "all along it was a fever" och så tvärt tonartsbyte från dur till moll direkt. Vad kan en gammal tonartsknarkare annat än halft tappa andan av förtjusning.
Den här låten verkar för övrigt ha samma effekt på ungdomen som Bangles Eternal Flame hade på min generation i slutet av 80-talet, det var alldeles andäktigt tyst då handarbetslärarn en gång satt på den låten under en lektion, minns jag. Alla var på något sätt kollektivt överens om att det där var den bästa låten som skrivits... ever. Bättre än så blir det inte. "Close your eyes, gimme your hand, darling."
Något i mig älskar att musik kan vara så otroligt berörande, att man har förmågan att låta sig förföras av något som för vissa kan te sig så sockersött banalt, så totalt hjärndött.
I MORGON SKA JAG TILL TRANSSYLVANIEN PÅ KURS. HJÄLP. JAG SKA VARA I CLUJ NAPOCA HELA DAGEN. GUD VARE MED MIG, JAG ÄR SÅ NERVÖS.
No comments:
Post a Comment