Thursday, September 05, 2013
Idag
Universitetet är så tråkigt så jag tappar all fantasi. Nå riktigt så illa är det inte. Men nog är det något med den där känslan där, i Arken; tycker direkt att jag börjar gå på ett konstigt sätt när jag kommer innanför stängslen där. Får för mig att jag på något sätt måste låtsas att jag är normal, att folk ser konstigt på mig. Sen kommer jag ihåg att jag bara är finlandssvensk och att alla tänker sådär hela tiden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Hör igenkänningsfaktor. (Som vanligt) Tänker mig det som en specifik ankgungning i stegen, försöker bli lite rakare i ryggen, vilket blir en konstig kombination. Som om alla såg en. Det är en av fördelarna med att jag inte längre bor i akademikvarteren. Har ingen speciell gångstil när jag går ut med roskis.
för åtta år sen sku jag börja studera igen efter en break och jag sökte till uni och en yrkeshögskola, efter inträdesprovet till uni förmådde jag mig inte att äta på några timmar, det var nåt i den där stämningen/spänningen som vilade innanför väggarna, det kroppslösa distanserade. jag slapp in men valde yrkeshögskolan istället (några månader senare kröp jag omkring på alla fyra och gjorde gutturala läten tillsammans med mina studiekamrater - och det här var en del av undervisningen).
Jo, det är helt annan känsla här hemma i trashkvarteren där man rakryggad går omkring som man nu allmänt brukar gå med sina tomburkar eller roskiskassar :)
Yrkeshögskola is yrkeshögskola for a reason, eller nåt. Man gör skit för att distansera sig från de där kragupphängda universitetsstuderandena.
aj fans fan det där var spot on. arken, nästanpsykosen där, stappla om kring självmedveten på femtielva olika plan. och genast när jag kommer utifrån dom där stängslena går det lättare att andas, tänka, leva.
aha, blev dyslektisk i min iver: OM-KRING! KOMMA UTANFÖR! arken o arkenmöglet får kanske själva språket att vittra sönder.
Haha, om och kring, omkring, så är det, så må det vara.
Post a Comment