Det var ÄNNU en grej...
Ursäkta nu att jag inte lyckas samla tankarna till ett enda inlägg. Det hade iofs blivit ett jävligt långt och splittrat inlägg så det här är kanske lika bra:
HUMBLEBRAGGING. OMG vad jag avskyr det. Läste just en blogg av en typ som skrev att det skulle vara trevligt med en älskare (lite humoristiskt sådär dåck, man skulle förstå att skrivaren egentligen inte skulle vara pigg på att ha nån älskare, att hen inte är av den sorten väl, förstårmandårå – ja, alla såndäna underförstådda outskrivna signaler som sån där text kan pösa av - det skulle ALDRIG FALLA HEN IN ATT VARA OTROGEN. PÅ NÅGOT SOM HELST SÄTT.
MHM.
MHM.
HUR SOM HELST, poängen med blogginlägget var typ att få fram HUR JÄKLA UPPTAGEN den där mänskan var. Hur dagen HELT ENKELT ÄR FULLSPÄCKAD NÄR MAN ÄR EN HELTIDSARBETANDE (Läs: en som plikttroget och utan att klaga tjänar sitt uppehälle här i samhället) FÖRÄLDER, hur den här mänskan helt enkelt inte skulle ha TID med en älskare, hur gärna hen än skulle villa.
För det tar ju tid att shoppa, att sitta i bilköer, att skjutsa omkring barnen på diverse aktiviteter, att gå på föräldramöten osv.
HA HA HAAA.
Hörru duru.
If you at some point fall in love (which you obviously still haven't)
YOU WILL HAVE TIME FOR IT.
Liksom.
Allt ska man behöva skriva.
4 comments:
Vill man så kan man. Då det kommer som en tegesten i huvu har man oftast inga val. Kanske hen är s.k. lyckligt gift? Ve och fasa. :)
Ja, det är säkert så att hen är lyckligt gift. Varför jag är så natt-cynisk är en annan fråga :)
Hen är lyckligt gift, jo. Fast nu blev det visst mera skryt. Ursäkta.
Det är helt okej :) Ursäkta för mitt utbrott. Det var nog mer effektsökeri än helt sant. Borde arbeta på att bli mer jakande & positiv istället för att vara klagpotta hela tiden.
Post a Comment