"Bits and pieces"

I går natt drömde jag om en kortväxt, svart kille som jagade mig med gevär. Det var obehagligt och jag hade sån där dödsångest riktigt, att vad skulle han jaga mig för, jag hade inte gjort nånting. Kändes hotfullt på riktigt när han siktade på mig med sin gevärspipa. Jag lyckades springa ut i nån slags skogsmark och gömde mig under en brun filt, var helt säker på att jag skulle smälta in i omgivningen, att han inte skulle se mig. Men så hörde jag hur han kom och ställde sig alldeles intill mig, jag kände hans hårda stövlar mot min rygg. Och så stod han bara där, tiden gick, det var så jäkla obehagligt så jag till slut spratt till av panik, trasslade in mig i den där filten samtidigt som jag var tvungen att ställa mig upp och se på honom. Och då såg jag att han egentligen var en ledsen och desperat pojke, och så sa han nåt på engelska om att han är så arg på alla som har allt, att "bits and pieces" av mitt leverne och den jag är får honom att ha orsak att skjuta mig. Mest talade han om det här med kärlek; han fick mig att känna mig utsatt och konstigt förlägen bara för att jag är i ett förhållande och han inte. Jag märkte plötsligt att jag kanske inte var rent dödshotad, utan att det här var en desperat, kärlekstörstande människa som var otroligt less på allt, avundsjuk och bitter. Konstigt.

För övrigt så borde man kunna göra något åt designen här på bloggen, den är inte så jäkla snygg. Men jag oorkaar intee. Att snygga till bloggen är ungefär lika svårt som att orka borsta håret. Eller tvätta det. Eller klä på sig vettiga byxor om man inte egentligen ska ut nånstans en dag. Eller att motstå frestelsen att ta en matportion till när det finns, eller att äta bullaglass till efterrätt. Eller att sminka sig. Eller att skriva brev till den där nittioåriga Gunhild som snart dör. Det finns oändligt med exempel.

En annan sak jag hade tänkt berätta här på bloggen är anledningen till att jag har så otroligt många, kufiska följare ----->
typ där. 40 stycken tror jag.
Många av de där är inte mina följare, egentligen. Förlängesen jobbade jag en sommar på biluthyrningsfirma i München (ett par år senare efter att jag hade varit där som aupair så googlade jag till mig ett jobb i Tyskland, jovisst it is possible!). Jobbet gick ut på att få bilfirman att synas i sökmotorerna så jag är en jävel på sökmotoroptimering ska ni veta. Jag passade också på att sätta in min blogg i diverse virtuella kataloger, så därifrån kom också de här myskoga följarna, som typ alla är från Dubai, Indien eller Arabemiraten. Alla de där bloggarna personerna hänger ihop med säljer typ bröllopstjänster eller underbyxor. Jag förstår inte sammanhanget, men så ligger det alltså till.