Har kommit hem för tidigt med sjuk mage och har lite grejer på hjärtat:
Har funderat på Facebook under de senaste dagarna och har kommit fram till vad som kommer att bli Facebooks död: medelåldersschacket. Allt snack om hur gammal man är, bilderna på barn, bullabaks-statusuppdateringarna och annat gråll kommer att leda till att ungdomarna hittar nåt annat ställe att hänga på. Som det är nu; vilken fjortonåring vill hänga på ett socialt forum där ens mamma, mammas syster, ens gamla kusiner och ens fd lärare håller hus och postar bilder på deras krukväxter, skojiga små ungar, hundar, katter och allmänna pinsamma funderingar? Okej, Facebook kan bli medelåldersschackets småluriga hak, men det är väl alltid ändå ungdomarna som visar vägen för nästa stora grej liksom?
Nog för att medelålders också är en viktig samhällsgrupp - det är ju fan vi som köper grejer. Om man nu tänker ur försäljningssynpunkt (vilket jag motvilligt tycks göra).
Min point är eventuellt att jag är helt infantilt trött på Facebook som det är just nu och speciellt just på vad mina vänner postar för grejer. Känn dig inte träffad du som läser detta, för det handlar högst antagligen inte om dig (eftersom du hittat hit). Det handlar om sån där allmän uppgivenhet och just det här med att jag mer och mer mest bara irriterar mig på FB när jag loggar in dit, tycker att där är a bunch of barnfödande och uppgivna medelålders bakåtsträvare, inte för att barnfödande nödvändigtvis är något illa - jag fattar! Jag har bara inte fött barn. Det är inte intressant för mig med andras barn om det inte är nåt humoristiskt med det typ, att man hittar på nåt skoj i och med ens barn eller nåt - belyser det ur nåt annat perspektiv än att "här e jag och mitt barn". Kvalitetstid är lika med jag och mitt barn.
Nåja, nåt annat. Idag var jag på ett litet kalas och det blev LEVYRAATI. Skräckinjagande jävla spännande roligt, och scary för man måste ju i något skede spela upp nån låt själv. Hela det här fenomenet tycker jag är så jäkla intressant, för det vet man ju, att alla (nästan) mer eller mindre försöker komma på nån låt som ska passa in i det gäng man befinner sig i just då - alternativt väljer dom att spela upp nåt bullshit som inte säger något som helst alls. Men i princip får man en inblick i nån slags representation av den musik en okänd mänska lyssnar på; och det här tycker jag att är så sjukt intressant. Bryr mig egentligen inte så mycket om musiken ens; hör mest bara identitetsbildning och sånt där. Dom coola pojkarna spelade amerikansk metal-liknande saker, sånt som liksom lät tufft och hårt. En finsk flicka valde en hjärtskärande ballad av en finsk trubadur med nån slags otroligt banal text och enformig melodi. Man märkte att det blev en liten konflikt mellan könen där; pojkarna orkade liksom inte med det där dravlet. Beskrev istället den musik de valde sådär professionellt; "den här musiken har influenser av både grunge, metal och blues". Alltid det där professionella när det kommer till karlamusik. När flickorna väljer något så är det bara feeling.
Det värsta är här att jag vill stiga in som en slags medlare, förklara den ena parten för den andra eftersom dom inte tycks förstå varandra - men vet samtidigt att det inte fungerar så eftersom deras val av musik grundar sig på mer än bara vad de hör. Nog finns det musik som jag låter mig föras bort i på det där sättet också och jag skulle känna mig otroligt sårbar om jag skulle spela upp den musiken bland mänskor jag inte känner sådär. Ärligt sagt, så vet jag inte ens vad för musik jag skulle spela upp sådär - jag är en fegis och en som hellre iakttar och analyserar än serverar mig själv på ett fat. Därför valde jag en barndomslåt av ELO: In Old England Town. Och här blir det än mer intressant: Folk gillade den eftersom jag allmänt hade uttyckt såndäna eftertänkta åsikter om den musik de spelade upp - så jag hade egentligen kunnat spela upp vad för skit som helst och folk hade tyckt helt bra om det.
Annat var det med J som profilerade sig som kontroversiell och högt uttryckte att han hatade Beatles och gav ettor och tvåor åt allt välproducerat amerikanskt dravel. När han var så stark i åsikterna, så banade han också plats för andra att ge ärliga vitsord åt den musik han valde.
Jaja. Det här blev långt för jag är hemma och har inte sådär fruktansvärt mycket att göra.
Ska typ kurera magen, äta och spela nätbingo.
No comments:
Post a Comment