Mänskor som försöker få en att öppna sig

En sån här kväld kom jag plötsligt att tänka på såna där mänskor som tror att man är en blyg och tafatt typ för att man är det just då för stunden, eller till och med för att den där typen (oftast en man) får en att bli så, just då. Och han försöker att liva upp en genom att säga klichéer som att man "måste våga och ta för sig", eller någo liknande andra floskler. Allt medan man själv nästan tycker synd om typen eftersom han aldrig kommer att få se en när man är en öppen, glad och spontan typ. För att man har fullt upp med att värja sig emot en idiot, typ.
Jag har känt några sådana här typer i mitt liv. Såna där som kör så totalt över en och samtidigt tycker att man är en fegis för att man inte ser pointen i att motarbeta honom eller bevisa honom något på nåt annat sätt.
Jag tänker alltid att sådana mänskor måste missa så otroligt mycket. Inte bara för att dom missar att se fantastiska mej för den jag egentligen är, men typ därför jå.
Äsch.

En gång för längesen i Tyskland lärde jag känna en mänska som jag nu efteråt inser att måste ha gått på kokain eller speed konstant. Jag förstod ingenting av droger på den tiden. INGENTING. Jag tyckte att mänskan var spännande och annorlunda, intensiv och snabb i orden. Herregud vad dum i huvudet jag var. Det är så pinsamt att tänka på det. Tur att man har blivit äldre.