En grej som jag ska få ur mig innan jag går till sängs (för jo, jag ska verkligen i säng nu, klockan 21 idag. ÄR. HELT. FÄRDIG).
Läste en gång på ett spelforum ett inlägg av nån som hade blivit trött på gamers som hela tiden skulle lyfta fram att de jobbar som en orsak till varför de inte kan spela så ofta som önskvärt. Enligt skribenten var det självklart att alla har olika mycket tid att sätta ner på spel, och poängen var att det tycks finnas en drös besserwissers som hela tiden vill lyfta fram att de faktiskt har ett arbete att sköta och därför inte hinner spela dagarna i ända. Dessa mänskor ville enligt skribenten sätta sig i ett fack ovanom de gamers som har mycket tid att spela, skilja sig från dessa genom att lyfta fram sig själva som mer nyttiga eller något, eftersom de har ett jobb att sköta.
Sen jag läste den där grejen har jag blivit uppmärksam på det här fenomenet också i andra situationer, främst med i samband med min hund (IGEN! Milde tid, det tankematerial jag samlar på mig i samband min hund!).
1. Jag frågade grannen om han hade hört min hund yla medan vi var borta, varpå grannen snabbt svarade att han inte har hört något, eftersom han har hörlurar på medan han jobbar.
2. Jag träffar ofta en tjej med en hund som heter Keijo och vi brukar låta hundarna leka och springa fritt ett tag, innan Keijos matte måste gå, för hon ska ju jobba.
I de här två situationerna finns det egentligen inte någon given anledning att prata om jobb eller att lyfta fram att man av någon anledning jobbar. Grannen kunde lika gärna ha sagt att han inte hört något, eftersom han har hörlurar på. Vad bryr jag mig om vad han gör där hemma, hörlurar eller inte.
Keijos matte skulle lika gärna bara kunna gå, istället för att lyfta fram att hon måste gå för att hon ska "till jobbet".
Varför säger man att man jobbar? För att inte verka som en slacker? För att understryka att det går bra för en? För att skilja sig själv från mängden onyttiga, arbetslösa, samhällets avskum? Ja typ nåt sånt. Det här kanske nu inte direkt stör mig, det är bara en grej jag hängt upp mig på, antagligen eftersom jag inte själv har något jobb att gå till. Klart att jag då reagerar när nån i en bisats nämner jobbet. Hur som helst, tycker jag att det är ONÖDIGT, dumt och normativt (kanske det är ordet?). Säg bara att ni måste gå, jag ger fan i om ni ska hem och skala potatis, sova, leka med vattenstrålen i duschen eller jobba.
2 comments:
Hmm, intressant. När jag tänker efter brukar jag jag nog ofta säga varför jag ska gå, inte bara om jag ska på jobb. Tror jag tänker att det är på nåt sätt artigt, i stil med att "skulle gärna annars stanna kvar här med dej, men kan tyvärr inte". Det skulle kännas märkligt att bara säga att nu sticker man och inte säga vart man är påväg.
Sant, att det är artigt att ha en orsak att gå istället för att bara gå. Men jag tycker ändå att det är helt naturligt att folk inte har tid med allt världens alltid, speciellt sådär när man låter hundarna leka en stund med varandra - det är liksom självklart att folk som är ute med sin hund inte har hela dan på sig.
Nåja, jag är säkert überkänslig ändå.
Post a Comment