(O)nödigheter

Idag har jag lämnat in en stipendieansökning, nästa vecka deadline för nästa. När man kommer in i det här ansökandet, känns det nästan som en meningsfull sysselsättning; att skriva till fonder och berätta varför man behöver deras pengar. Mer sorgligt blir det genast när man inser att det endast är ett fåtal av alla ansökningar som blir beviljade. Och att man inte själv har så fruktansvärt bra orsak till att få pengar heller, annat än den att man söp bort sin ungdom på en mer eller mindre onödig utbildning och därför nu inte har tillräckligt med studiestöd kvar för en annan onödig utbildning.