Idésvacka och hamburgarbyxor

Konstig känsla såhär i nattningen. Har lyssnat på Mashrou' Leila med lyrics och förvånats av hur träffande orden är, hur mycket de sjunger om mörker och till exempel, att jag är så fascinerad av mörkret jag med. Och även om jag inte har förstått ett ord av vad de sjunger så ter det sig liksom självklart, att klart de sjunger om mörkret.

Så har jag själv försökt mig på att göra musik igen, men det har bara runnit ner längs med kackarännan. Det är så konstigt: man sitter där och känner sig till och med inspirerad, drar nån trudelutt på dragspel som man tycker att låter helt okej, och sen ska man sjunga om något, och ut kommer bara lortabitar. Alltså bara crap. Det känns så besvärligt, som om ens huvud var besatt av legobitar eller marshmallows, inget vettigt får man ur sig. Igår gjorde jag nåt Disney-skit, idag försökte jag mig på en mer arty-fartsy approach, föreställde mig att jag var spårvagn i Hesa och vad en sån kunde tänkas sjunga om, "det här är min rutt, gator och broar bär mig" bla bla. Man kunde ju tycka att det kunde bli till nånting, men inte blev det heller till något. Kanske jag har någon form av idétorka efter den senaste tidens skriv- och överlag kreativitetssvada. Det känns verkligen som att jag ingenting har att hämta, innanför mig.

Idag träffade jag i varje fall en gammal vän, en sån där som har hängt med i mitt medvetande ända sedan vi studerade musikteori tillsammans i Borgå som tonåringar. Hon har levt ett liknande liv som jag på nåt sätt, sådär rotlöst och kringflackande, och vi har gemensamma vänner så jag har liksom alltid kunnat följa med vad hon gör och sådär, men det har inte blivit av att träffas, ändå. Nå, idag blev det av. Och jestas, vad det var kiva! Det var verkligen riktigt roligt. Hon är samma gamla, uppsluppna, lätthanterliga människa med lust for life och öppet sinne. Det känns som att vi alltid kommer att kunna relatera till varandra och ha saker att tala om, vilket är alldeles fantastiskt. Sådana behöver man i den här åldern, då det verkar som att de flesta mer och mer bara söker sig ner i sina egna hålor för att bilda familj och förbli där.

Idag kom hamburgarbyxorna från Kina som jag har beställt via ebay. Usch, det är helt hemskt när jag tänker på det, det är ju verkligen inget etiskt köp detta. Jag menar, det finns inget som är politiskt korrekt med dessa byxjävlar: antagligen är de sydda av nån stackare som lever på svältlön och nu har jag gått och understött en sån industri. MEN jag har lite gått och snöat in på det där ebay. Man kan hitta så spännande saker, så VAD SOM HELST därifrån. Köpte också ett par spejsade byxor ur samma serie åt mig själv. Tyckte att jag kunde slå till då jag ju liksom inte har för vana att annars köpa nya kläder, Gud förlåt mig.