Alltid fyllon. Med fast telefon.

Aaargh! Nu gör jag det bara - jag skriver om skrivandet, utan hämningar. Räknade just ihop mina sammanlagda ord och kom upp till nästan 37 000. Det är ena jäkla många sidor. Okej, inte så många om man tänker på en fullång roman (då borde man komma upp till än 60 000). Men ja, längden kvittar väl, egentligen. Fast jag gillar "normallängd" ändå. Jag ska nog försöka värpa ut än 20 000 ord till i alla fall.

Nå väl, det sjuka är att jag i princip har stommen klar nu. Det finns en del ställen som är oskrivna och som ska flikas in, och sen ska ju alltihopa förbättras, förbättras, förbättras och skrivas om hundra gånger. Men ändå. Grunden är liksom spikad. Och allt gjorde jag typ den här veckan! (Plats för applåd, alltså jag är så självgod nu så man gärna får äcklas av mig och slå mig i huvudet med dammvippor.) De sista frågetecknena (som hur fan hon egentligen ska hitta en viss karl i Köpenhamn då det enda hon vet är att han heter Carsten och bor ovanför en matbutik på Amager) klurade ut sig idag. Hon fick hjälp av ett fyllo med fast telefonlinje. Så klart. Alltid fyllon. Med fast telefon.