Idag snöade det sådär på riktigt, så det var vitt och allt utanför när jag gick ut på morgonpromenad med Mili. Jag insåg att jag överhuvudtaget inte hade varit beredd på detta, blev nästan lite ledsen. Eller ledsen och ledsen, jag blev väldigt ställd på något sätt. Ska jag komma på ännu något som jag blev? Desperat kanske. Moloken. Arg också, på nåt plan.
När jag kom hem förklarade jag mina känslor, bröt ihop på golvet och började gråta.
Nej, nu skojar jag bara. Vi åt frukost med skumvin som tröst. Det funkade, jag blev full och skrev en massa kvalitativt. Nej, inte kvalitativt, men jag skrev i alla fall en massa. Skumvin är bra bränsle.
Jag har fått en konstig känsla av att vara ganska avskydd på sistone. Det känns lite som att jag blivit mer uppsluppen och burdus på många plan, att jag har fått nåt slags mysko falskt självförtroende också och att jag av den orsaken ibland lite trumpetar för högt eller trampar på andra, gör jag det? Säg till i så fall.
No comments:
Post a Comment