Att gång på gång uppfinna sin stil

...och så bliver det julkalender. Idag har jag i princip ritat hela dan. Först ett ark uselhet, sen ett ark med sånt man kan acceptera. Nu har jag till och med över 24 luckor så jag kan kapa av det ruttnaste.
Det är nog konstigt hur man liksom först ska rita av sig en massa skit, svära och perkla över hur illa det blir - stillöst och dåligt - och sen så småningom, så händer något, så finner man sig tillrätta med sin penna, så faller linjerna på plats och så drar man runda, tydliga cirklar med en märkvärdig övertygelse och självsäkerhet. Jag har alltid haft besvär med det där med "stil" eftersom jag inte tycker att jag har någon utmärkande sådan. Det spretar liksom litet åt alla håll, ibland blir det lyckat, ibland mindre lyckat. Förra årets julkalender tyckte jag blev stilmässigt röv, medan innehållet kanske var det mest genomtänkta någonsin. När jag ser tillbaka på mina första, blyertssuddiga alster, kan jag tänka att jag fullkomligt älskar den stilen, men kvaliteten på serierutorna var däremot pizz.

I år blir det mer åt det enkla, svartvita hållet med lite spretiga bokstäver och kludd. Tänker att det måste finnas en orsak till att jag har gjort just det så pass länge: det är antagligen kludd jag är bäst på. Tänk att man ska behöva uppfinna sin stil åter och åter och åter igen. Det är väl ingenting märkvärdigt med denna process, men för mig är den ändå alltid överraskande. Ofta ger jag upp alldeles i början, tänker att nä idag blir det faktiskt inte till någonting, men det ska man alltså inte göra.