Sen vågade jag fan inte erkänna att det var jag som hade lyft ut de där väskorna, eftersom jag tyckte de var så fruktansvärt pinsamt, och för att jag annars också är en yrboll. Och det blev ilskna samtal med besättningen och en mycket upprörd karl som vrålade åt Joakim i flera minuter. Hela tiden stod jag skamset där bredvid och VISSTE att allt var mitt fel även om jag inte vågade erkänna det. Sen när vi kom upp till skolan, så var jag ju tvungen att berätta hur det låg till, att det nog var jag som hade lyft de där väskorna i land, och sen blev det igen J som ringde till besättningen (för att det fan inte fanns i min värld att jag skulle snacka med nån upprörd karl i telefon) och så blev det fixat med taxibåt och elände vilket kostade mig tvåhundra euro. Tvåhundra! Tack och lov fick jag samtidigt en sällsynt lön in på mitt konto, så jag gick nu helt inte under. Men alltså allt ska man vara med om! Jävla jag som alltid ska lägga näsan i blöt och sen bara sabotera mer än jag hjälper.
Nötö var Nötö, fast höstigt. Det var väldigt fint.
Vi gick ut till jättekastet, stenen (som inte är här på bild, men i alla fall).
Vi drog upp ett par båtar.
Vi drack whisky
och andra saker.
No comments:
Post a Comment