Upp och ner-söndagshälsningen

Jag tycker om möjligheten smartfånesen har gett en att kunna ta bilder när som helst och direkt kunna ha dem till förfogande. Men kolla sen på kvaliteten. Kolla! Vilken ultra-sunkig bild alltså. Sunkigare får man leta efter.

Det beskriver bra mitt söndagstillstånd som det är nu. Jag känner mig som ett sånt ELÄNDE, som bara sitter här hemma och lallar medan han jag bor med är ute, jobbar o sliter och har över 250 bordsreservationer inför farsdagen. Tänker att det alltid blir såhär på nåt sätt - att när den ena sliter röven av sig så hänger den andra hemma i soffmöblemanget och tar upp-o-ner-selfies av sig.

Nå väl. När vi träffades så var det jag som jobbade, så det så. Jag var rik den tiden, hade över tiotusen på kontot en gång. Tiotusen! Sen kom studierna och så blev potten mindre. Idag är allt sånt där med pängar så abstrakt, så borta från handgripligheten. Jag har på nåt sätt alltid tillräckligt, men så har jag ändå så sjukt litet att röra mig med, det är rent tokigt att tänka på det. Men min fattigdom är inte fattigdom ändå, trots att jag inte har pengar. Jag är inte fattig, eftersom jag har en medelklassfamilj som har pengar och egendom. Det kommer aldrig att gå någon nöd på mig så jag kan skryta om min låga konsumtion hur mycket som helst utan att det egentligen har nån betydelse. Nu börjar jag igen, och det här är kanske en av mina favorit-topics, men det är så roligt att prata om konsumtion, tycker jag. Här i helgen köpte jag en påse babyspenat och det känns alltid lite speciellt att köpa nåt sånt där DYRT, att andäktigt stoppa påsen ner i varukorgen och tänka att idag ska vi äta SÅNT DÄR. Sånt som ger en variation i det ständiga pasta- och ristuggandet, sånt som motverkar skörbjugg.

Ja men såhär är det, när man har blivit van vid att leva på ett par hundra euro i månaden. Om man dessutom ska ha råd med lite socialt liv vid sidan om så är det liksom potatis och havregrynsgröt som gäller.

Men vafan snackar jag om?!

Jag skulle ju skriva om att idag är jag lat. Så att, idag är jag lat. Det är så skönt att bara sitta. Jag borde verkligen, verkligen ta tag i julkalendern och börja rita ner de där luckorna som nu befinner sig i ett hafstillstånd i min skissbok. Jag har nästa veckas må-ons på mig att färdigställa den, plus att jag borde värpa ut en sång/dikt. Men alltså, sådär säger jag alltid, och sådär gör jag alltid. Latar mig intill det sista, och förvandlas därpå till effektiviteten själv. Det kommer att bli så bra, så bra. Nu tänker jag se vad som har hänt i Lotro, dvs ta mig ett varv i The Middle Earth, eller vad det heter.
H. Det bortskämdaste barnet.

Dagens pre dogwalk-energiintag: gårdagens pasta med ketchup, chilisås o sojayoghurt.