Igår slog det mig medan vi gick på kvällsrundan med Mili, jag har ju faktiskt fler vänner på Nötö än jag har i stan. Till antalet är de kanske färre, men vad gäller tillgänglighet är det annat. Dessutom träffar man folk på ett annat sätt där, man bara stöter på nån på vägen och så växlar man ett par ord och umgänget känns på ett sånt där uråldrigt sätt mer mänskligt, mer otvunget, mer naturligt. Jag vet att jag alltid håller på att bli lite rubbad när jag börjar tänka på sånt här, "onaturligt och naturligt", det kanske bara är våren som spelar spratt med mig.
Vidare har tankarna idag flutit iväg ut i periferin, hela förmiddagen har jag varit emotionell och handlingssvag, drömmande och dissociativ. Såg på en snutt Voice of Finland då jag igår hittade en ny, fantastisk kvinna att snöa in sig med: Elise-Juliette. Förutom henne finns där också en gammal borgåbekant, Victoria, som också alltid när hon sjunger berör mig något oerhört, genom att kärleken till livet och musiken så starkt strålar ut genom henne. Det är något så oerhört vackert och inspirerande i någon som har lagt rädslan åt sidan för det som är mycket större och livskraftigare: Viljan att skapa och dela med sig, genom musik, genom konst, dans och vad helst som nu råkar dyka upp.
Och som om livet visste att jag just nu är mottaglig för allt möjligt ifrågasättbart, stötte jag på ett hus som är till salu på Kimitoön. Fick den där intensiva känslan att bara villa kasta upp spelbrickorna i luften och för evigt bosätta mig nånstans där vinden susar i träden och korna råmar på avstånd, och ja: Elmätaren surrar i farstun och reparationerna står på rad och ekonomin tryter och hönorna hackar på varandra. Men ändå. Just nu, när det inte händer någonting på musikfronten och vi inte tränar med nåt band jag är involverad i, så finns det verkligen ingenting som egentligen säger att det är Åbo det måste vara. Och Nötö har gett inspiration då - en tanke på att det faktiskt kan finnas mer möjligheter på lande än i stan, i framtiden. För såna som jag då, vars arbete och livsnäring alltid tycks kretsa kring vad jag själv håller på med.
No comments:
Post a Comment