Everything is as it should be

Jaa, jag sitter här ute i den uuunderbara skärgården och tänker på hur bra jag har det. Tiden var inne för ett andningshål, en timeout från livet och herregud så det kom passligt. Jag har till och med tagit tag i ett redigeringsprojekt som jag har lovat åt en gammal skärgårdsbo. Han har roliga historier att berätta, men skriver sådär som många äldre människor gör - som det talas, och med meningsföljden lite si och så. Så jag har bestämt: FEM SIDOR PER DAG gör jag nu, så är det gjort om två veckor.

När jag tar tag i saker, slår det mig ofta hur omärkvärdigt det ändå är, det där med att göra dem. Våndandet inför dem, är ofta så mycket större, och så harmar det ofta att jag inte har fått för mig att ta itu med grejerna tidigare. Vad jag nu försöker tänka, är att saker tar den tid de tar. Det är totalt oproduktivt, att exempelvis oja sig över att man inte har börjat med något man ville ha gjort tidigare: Man gör det nu och då är det nu man gör det.

Tror överlag att ett sånt tänkande i längden hade varit det vettigaste för mig. Jag har en tendens att stressa upp mig över minsta lilla, skjuta på saker jag inte vill göra och sen förvånas över hur lite det trots allt var som skulle göras, när jag väl tar itu med sakerna.

EVERYTHING IS AS IT SHOULD BE, goddamnit, när ska jag lära mig att bli så zen som jag vet att jag borde vara?