Våren är verkligen här nu och jag känner riktigt hur entusiasmen kommer farande som en frisk vind, och hur man kan grabba tag i den, för att sen hänga med i dess vilda flykt ett tag.
Igår var jag uppe rätt sent och ändå vaknade jag halvnie idag och kände mig nöjd med sovandet. Jag måtte ha sovit gott, för jag drömde också, om en märklig, svensktalande knarklangare som var lite efterhängsen och som ville sälja piller. Han frågade J, som vände sig mot mig och sa "SKA DU HA NÅGO" varpå jag naturligtvis bestämt sa "NEJ" och cyklade vidare. Det är något skamligt i att nån högt frågar en om man ska ha nånting, så då måste man säga nej. Knarkhandel sker mellan två parter, inte genom att ha nån tredje inblandad, haha.
Nå men, vad gjorde jag så sent i går kväll då? Jo, jag skrev en 1500 ords artikel om hur man får bort ormar från trädgården. Hahahaha. Jag måste erkänna, att jag blev ganska inspirerad av att få läsa om hur man gör gården oattraktiv för ormar, att ingående gå in på skillnaderna mellan snok och huggorm, samt hur man ska göra om man vill flytta på en orm.
Man kan ju fråga sig vad tusan ett vinstdrivande företag som har andra firmors vinstdrivande intressen i fokus, har för intresse av att få bort ormar i trädgården? Nå, det visade sig att det finns företag som sysslar med ORMSANERING. Hahahaha. Det här roar mig nåt kolossalt.
Mitt förhållande till den oansvariga struntfirman som jag fortfarande känner ett konstigt sug att skriva för, når alltså nya vidder. Jag föreställer mig det som att peta pengar ur en liten automat - istället för att annars bara sitta och slösurfa, sitter jag alltså och skriver konstiga saker som petar små slantar ur nätets skitiga gömmor. Det faktum att man får pengar, utan att överhuvudtaget ha något kontrakt eller nån konkret kontakt med nån annan människa, att allt sker över nätet, tilltalar mig också oerhört.
Jag leker med tanken på att YLE också kunde ha en frilansportal online där de bara lägger ut olika uppgifter och artiklar som de vill ha gjorda, och så grabbar frilansarna tag i uppgifterna och gör dem, när de har läge för det. Det skulle naturligtvis bli en osund och ojämn konkurrens mellan frilansare på det sättet, men varför låtsas att arbetslivet inte är en tävling, när det ju ändå på något plan är det?
Den här tanken tål att utvecklas.
Överlag känns det som att jag just nu befinner mig i nåt slags tillstånd som funkar och känns bra, det var väl nog en hel del som kolahta medan jag lorvade omkring på Vessö. Bland annat har jag förlåtit mig själv för att jag aldrig fick nån bok skriven, då när det begav sig. Jag förstår mer nu, böcker kan inte vridas ut som töntartiklar för ifrågasättbara firmor. Böcker tar tid, och bra text kommer till en vid tillfällen som man inte kan planera för. Det är lite som melodier som söker upp en om natten, de spelar för en just då och bara då, och är man på humör att få dem nedskrivna, stiger man upp och antecknar dem. Betraktar man dem mer som en privat föreställning för en själv, så är det helt okej det också. Allting måste inte BLI NÅGONTING, det allra vackraste blåser förbi en som en plastpåse i vinden, för att aldrig komma åter. Lite som J:s stundpoesi som ibland dyker upp oväntat - poetiska fraser som ibland är oerhört vackra och beskrivande, jag brukar skrika att herregud, skriv ner skiten, men han är rätt viktig med att det ska vara just flyktigt, och stundens, inget annat.
Lite så har jag förstått att jag måste förhålla mig till mitt skrivande. Jag kan inte pressa texten fram, det får gärna ta 10 år till att få något till stånd, det tar den tid det tar. Jag har också begripit att skrivandet av fiktion är en speciellt svår genre, som inte alls låter sig luras. Texten vet genast när man försöker göra sig till eller komma lätt undan, och så blir den dålig. Men nån dag, nåt tillfälle i livet, ska jag ännu få tag i den där texten, lite som jag nu fått tag i den här entusiasmens vind.
No comments:
Post a Comment