Mod

Idag morse kom jag att tänka på en gammal vän som jag inte längre har någon kontakt med. Vi var bästisar i lågstadiet, när vi var typ nio, och hon var tamejtusan en av de tuffaste människor jag nånsin har mött.

En gång när jag, emot reglerna, gick hem på rasten eftersom jag hade glömt min handarbetspåse, så fick jag kvarsittning av den stroppiga handarbetsläraren som jag såhär i efterhand har insett att var en osäker, auktoritär, konservativ tant som inte riktigt visste hur hon skulle utöva sin makt. Hennes rättshaveri och känsla för ordning och reda slog ner lite hur som helst, den här förmiddagen i form av en kvarsittning åt lilla mig, bara för att jag hade gått hem efter min handarbetspåse under rasten.

Nå, eftersom jag var ett mycket osäkert barn som inte ville sticka ut och bara göra saker rätt och inte ställa till med scener och besvär, så reagerade jag på denna kvarsittning genom att börja gråta hejdlöst. Jag hade aldrig föreställt mig att en så liten handling kunde ha så ödesdigra följder, jag både skämdes och kände mig orättvist behandlad på samma gång.
Och då, jag minns det så tydligt, då slog min vän bakut och förvandlades till ett ohanterligt monster. Vi höll på med ett par yllesockor, hon var dessutom duktigare än alla andra och hade stickat långt och perfekt, hon må ha varit handarbetslärarens älsklingselev. Hon slängde iväg saxar och sin stickning och ställde sin lilla kropp emot denna hotfulla tant, som helt tappade fattningen inför ett litet barn som vågade bete sig på det där sättet, något hon säkert aldrig hade kunnat förvänta sig. Jag minns att det blev någon form av konstig duell mellan dem där mitt i salen, alla höll andan och jag var både imponerad och förskräckt på samma gång, fokus for liksom från mig som hade ställt till med en liten bagatell bara, till min vän som ställde till med en jäkla föreställning eftersom HON tycke att JAG hade behandlats orättvist.

Jag har nog sällan mött någon som har stått upp för mig på det där sättet. Ju mer jag tänker på det, ju finare ter det sig, hennes totalt orädda och osjälviska handling enbart på grund av en vän. Blir nästan tårögd när jag tänker på det. Hoppas hennes mod har lett till andra, betydelsefulla erövringar i livet hos henne. Knappast minns hon ens sin heroiska handling.