Ja, ni som har följt mig här en längre tid vet ju att jag har strävat efter att få ge ut en bokafan i något skede, lämnat in manus och allt. Kan nu konstatera att det int fan verkar det bli i det närmaste taget, precis. Refuseringar på refuseringar - som sig ju bör, tänker jag nu. För när jag nu ögnar igenom det jag skrivit, så slår mig mest tanken på hur attans mediokert det ändå är, det jag har skrivit, liksom vattenstarkt, som en tunn soppa. Och jag tänker mig att det är en bra läxa att få medan man skriver, att man lär sig känna igen även sina egna tillkortakommanden. För tyvärr så händer det ju alla som håller på med skapande på något plan, att man hamnar i nåt sånt där skede då man tappar omdömet litet, eftersom man är så himla förtjust i det man just då är fördjupad i.
Int vejt jag, det är nu bara som att livet lär mig en massa nya läxor nuförtiden, som också nu det här med att man inte behöver gå helt sönder fast en av ens största drömmar går i kras mitt framför ögonen på en. Nog vet jag ju fan att jag kommer att skriva en sjudundrande bok här ännu, tjock ska den fan också vara. Nä, jag har liksom bara ännu mer ambitioner än förr. (Vet inte varför jag svär så mycket här nu, är kanske arg.) Jag tänker att det är bra att de är kritiska, att de inte ger ut skit när de vet att man kan bättre.
 |
En av dessa naysayers från Sverige.
(Why oh why skickade jag skiten runt hela världen??) |
3 comments:
De säger ju att det är underhållande och välskrivet. Och att de hoppas att någon ger ut det. Skulle de säga så om de inte menade det?
Nej, nog tror jag på dem. Men det är ju ändå det där extra som fattas. Det där som gör det bättre än bara välskrivet o som gör att de vill ge ut det, o det e dit jag måst komma. Och det gör man genom att lägga manuset ifrån sig några månader o sen ta upp det igen o se på det med nya ögon o sen skriva mera, tror jag.
Tänker såhär eftersom jag har fått det här svaret nu formulerat på många olika sätt - sådär att det NÄSTAN liksom duger men ändå inte. Vissa har skrivit exakt vad som felas: det är lite för förutsägbart och behöver fler vändpunkter o överraskningar (o blir tidvis för pratigt). Och jag tror jag kan råda bot på detta.
Post a Comment