Angst-inför-resa

Dags för mitt angst-inför-resa-inlägg.
Angst inför resa? Minsann. Sverigeresa dessutom. Vi ska åka till Stockholm och spela med punkbandet i helgen. Det är sådana här saker som folk ser fram emot, är uppspelta inför och så vidare, men jag? Ja, jag ser bara helvetet framför mig. Jag har försökt odla en sund inställning till allt det här genom att lite skämtsamt på sociala medier konstatera att resan kommer att vara en "påfrestning för kropp och själ". Det är nu en lätt underdrift. Vet inte vad jag ska börja, men det är två faktorer som gör att den här resan nu känns alldeles förfärligt angstig för mig.
1. Att folk kommer att dricka sig alldeles fördärvade och att jag är så vansinnigt trött på supande och att jag inte vet hur jag överhuvudtaget ska klara av att balansera skapliga salongsfyllor med överkomliga baksmällor.
2. Att 8 mänskor ska sova i en frekking husbil, och att de där som dokar kommer att vara vakna där till nästa dag. Skojar inte. Dessa proffsdokare brukar slockna kring ett på natten, vakna några timmar senare och sen fortsätta supa. Kan man kräva att de ska lägga ner o va tysta då? Nå, I don't think so.
Jag kunde ju dra till med en 3. att vi har keikka och överhuvudtaget inte kan spela också, men det är nu bagateller, att man spelar i Stockholm och inte kan sin skit.. vem bryr sig om sånt liksom? Man är väl punk. Nää. Hoho alltså.
Har våndats i natt, och tänkt att om jag känner minsta lilla angst krypa på redan när vi för sakerna till husbilen på dagen, om tanken på att spendera en natt där med dom känns outhärdlig, så då kan Lotta 37 år bra deklarera att hon kommer att åka till en kompis o sova istället. För jag är ju så välsignad att jag faktiskt känner några enstaka i Stockholm. Så här kan det gå till för mig, att jag hamnar intala mig sju gånger att det är okej att göra som man vill. Medan man SJÄLVFALLET har rätt att göra precis som man vill hela tiden, jag kunde när som helst avblåsa hela den här skiten och säga att jag bara inte orkar mer, för ärligt sagt så gör jag det inte. Det finns inte en del av mig som skulle ha tålamod med någo rojvande och punkspelningar med soundcheck klockan fyra på dan. Jag är så över den skiten, jag gör det mest för att utmanas, få inputs i mitt eget tänkande och få nåt att skriva om. Men nej, alltid ska jag tänka så mycket på vad andra tycker. Kan intala mig vad som helst, men det funkar fortfarande så, att min fria vilja är en myt och att jag konstant anpassar mig efter vad andra vill för att göra dem nöjda.