Skrämt djur

Den här urjobbiga skitveckan börjar äntligen dra mot sitt slut. Eller ja, igår hände det ju faktiskt nåt skoj: feministmöte hos Liisa. Det var en riktigt fin grupp mänskor som samlades och diskuterade kring temat våld i parförhållanden. Sällan som man är i en grupp i vilken faktiskt ALLA säger nånting under kvällens lopp; deltar i diskussion, skapar skön stämning och så vidare. Är glad över att nån har tagit ett så bra initiativ till en sån här sak, i Åbo.
Jag sitter i museikassan och har hund vid fötterna, så har det varit hela dan. Är nog tacksam för att jag inte längre behöver smyga med det här hundproblemet att den inte fixar ensamheten, vilket ju har lett till bland annat just det här att jag kan ta hunden med på jobb. Pretty überfantastic och herregud, den är så jäkla duktig. Sover bara hela dan och ser på en ibland med en litet halft olycklig blick som frågar sig att vafan gör vi här, egentligen? Ja, inte vet jag, har jag lust att svara. Det är konstigt att ta mig sig nåt som är så hemma-aktigt som en hund på jobb. Som att disktrasan eller köksspisen skulle ha kommit med av bara farten, nå inte nu riktigt, men ändå.
Imorgon är det en massa fester på många håll och jag känner mig skit som knappt kan gå på nån eftersom jag är lite trumpen och eftersom jag har hund, eventuellt har de två faktorerna med varandra att göra. Eller en tänkte jag hänga med på, på ett hörn. Hämta glögg. slå mig ner en stund, sånt.
Jag är så hungrig, kan inte skriva. Igår lagade J en korvsås-imitation av seitan. Det var nog otroligt hur väl han fångade den där skolmatsals-korvsåssmaken. Han har udda böjelser när det kommer till matlagning och än mer udda lär dom bli, ju längre in på det där kockspåret han tar sig.
Jag kan inte skriva så mycket annat än att jag längtar efter söndagen så mycket att händerna darrar. Jag är ett stresspaket, alltid, alltid. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det där, stressen. När jag är riktigt stressad så blir jag typ rädd för helt normala saker som att disktrasan faller eller jag nästan tappar smörgåsen i soffan. Rycker till som om jag hade märkt att nån stod med pistolen riktad mot mig i hallen. När jag ska cykla är jag typ skiträdd för att falla hela jävla tiden, vågar knappt svänga åt vänster, tycker att bilarna är över jävla-fucking-allt. Jaja, jag är ett skrämt djur som borde syssla med utvinning av mossa i skogen och såna saker.