Bra dagar och moodtrackern

Här sitter jag på ett utomordentligt bra humör (det är den tiden på månaden – ingen PMS – återkommer till det temat längre ner). Det känns faktiskt lite som att "my time has come", på flera sätt, bland annat sitter jag här hemma och har det så sjukt bra så man kunde tro att det hade varit förbjudet.
1. Betygsansökan inlämnad igår, gick omkring i Arken mellan professorers ostädade skrivbord och bongade underskrifter, varefter jag till sist landade vid den über-excentriska och sekoga (men underbara) studiehandledarens (eller vad hen nu är) skrivbord i Gripen och överlämnade mitt komplett ifyllda papper.
2. Julkalendern. Det känns på nåt sätt så omvälvande och mysko att den alltid verkar tas emot med en sådan entusiasm varje år (går folk faktiskt och väntar på den?). Dom kanske överdriver, men det passar mig i alla fall utmärkt, för är det nån som uppskattar att bli struken medhårs och bli överöst med komplimanger, så är det i tusen fall jag. Kalendern postar jag alltså på ritbloggen varje dag, så gå dit och kolla.
3. Och så idag damp ett antal Nya Argusar ner i postluckan, med min illustration på framsidan. Wohoaaaa. Ursäkta nu att jag är så full av mig själv idag, men det är inte hela tiden som man verkligen åstadkommer saker man gillar (typ aldrig). Och speciellt nu efter det där gradu-bottennappet behöver jag självförtroende på andra plan (kan vi säga).

Nej gu bevare mig, kan ju inte skriva idag, det är som att en tomte sitter på axeln och flikar in parenteser. Bäst att gå till det där andra temat: P M fucking S. It is for real.
Jag tycker inte att man ska gå omkring och leva efter nån slags premiss att PMS gör livet surt för en, och sen ursäkta sitt dåliga humör med att det är "den tiden på månaden" och inte ens försöka ha det annorlunda.
Men när PMS:en faktiskt börjar inkräkta på ens liv så det lämnar tydliga avtryck efter sig (bland annat i soffan i form av ett mänskligt avtryck, hehe), vad gör man då? Med åren har i alla fall min PMS vuxit sig till nåt slags monster som kastar sig över en som en klibbig växt nån gång efter ägglossningen, dvs flera veckor före mens. Kort sagt: när det är ägglossningstime och mensen just har slutat har jag lockigt hår och går omkring och planerar framtiden som ska innehålla en till två äppelkindade lintottar som springer över gröna ängar om somrarna medan allt är rosenrött och livet lätt att leva, men efter att PMS:en börjat ligger jag som ett mähä med risigt hår och uppsvällda värkande bröst, drar blodiga sträck över magen med kökskniven och önskar att nån hade teleporterat mig till Madagaskar så jag slapp se min sambo.
Ok, det här var ju lätt överdrivet. Men alltså, ville man dra saker till sin spets, så går det faktiskt till såhär.
För att nu verkligen börja hålla koll på hur illa min PMS verkligen är, har jag börjat bokföra mitt humör i en nätkalender, https://www.moodtracker.com/. Rekommenderar verkligen den sidan – egentligen utformad för bipolära och psykiskt sjuka, så frågar också varje dag om man har "tagit sina mediciner", så det är ju lite enformigt om man faktiskt inte äter några mediciner (ännu).
Men för övrigt håller moodtrackern koll på
1. hur många timmar man sovit
2. om man har varit på bra eller dåligt humör
3. om man har haft humörsvängningar eller varit irriterad eller ångestfull
och
4. om man har mens.

Med andra ord får man varje månad ett tydligt schema som sammanför sovmönstret med humöret och menstruationen. Vad kan man annat begära?! Nå jag vet int. Eventuellt nån som håller koll på ens budget i samma stil, kanske?! Hah!
Gonatt.