Sitter för andra dagen i rad i museikassan. Det känns som jag har tagit mig över sju berg, en fors, två djupa skogar och tre snår innan jag kom på jobb, men det är därför att jag har hunden med (igen) och den måste få lite äventyr på morgonen för att sen slumra lugnt och drömma om gräshoppor under kassadisken. Var via Prisma och inhandlade en flaska glögg som jag ska förtära senare i kväll. Har väskan full med seitan-korvsås, tuggben, vattenflaskor, filt och tecknepennor och trampade genom slask och elände, men till all tur var det i varje fall VITT idag, inte mörkt och regnigt som det har varit hittills i december (nu börjar jag låta som min fars väderblogg). LÅL.
Idag på morgonen insåg jag för övrigt att jag är PRECIS som min far, dvs går runt och pratar med mig själv och hunden om morgnarna. Detta måste vara till oerhört förtret för den som har sovmorgon, så jag försöker verkligen lägga band på mig själv, i promise. Men det är bara så häftigt att vara herre över sitt eget liv, I have to say. Livet behöver en hallåa.
Ja, idag ska jag vara här så sjuhelvitis länge. Nån kör som uppträder på kvällen och allt världens. Därför korvsåsen. Vad mer har jag att berätta? Ett märkligt inaktivitetstöcken lägger sig över en så fort man sätter sig i museikassan. Här händer ingenting, men man är ju ändå på jobb så det känns som att man ändå är nånting/gör nånting. I am so zen.
2 comments:
Livet BEHÖVER en hallåa, och mera folk som muttrar för sig själva. Sådeså! Så muttra på du. Ha det bra på jobbet!
Definitivt. Men kanske inte nödvändigtvis på morgonen, om där ligger nån annan o sover ett par meter bredvid. "Kanske vi tar den här tröjan, nej titta den är smutsig, den här blir bra. Ja, den tar vi. Nämen oj, är klockan sådär mycket redan, blah blah blah".
Post a Comment