Class difference is alive

Jag överträffade mig själv igår och var på tre ställen efter jobbet. TRE STÄLLEN! Först hos hundvaktarna och drack några glas glögg, sen hem och duscha och hann till och med ligga i yogabyxorna i en halvtimma, och sen till A och drack cider och åt mat och sen till T och drack exklusiva saker, åt smörgåstårta och bongade en chokladfontän (!) och en lönndörr. Det ni... alltså ja. Är nog så överrumplad och -väldigad över att vara mej och över allt jag får se och vara med om. igår: en sån där fest med ett par som har ALLT. Hur nån kan ha sådär jävla mycket, vara född i ett överflöd och sen ändå rösta Kokoomus, det förbigår mitt förstånd hur man resonerar där. Att eftersom jag är född med guldsked i mun, så öhm, är det bra att jag är född med guldsked i mun och fuck the rest. Nä, dom förde inte ens tallrikarna bort själva utan hade en svart och till synes olycklig dam som fixade sånt. Unga mänskor. Mitt hjärta värkte men jag betedde mig fint och sparkade inte ner några släktklenoder från väggarna eller ens snattade nånting. Nåja, nu ska jag inte avslöja mer. Class difference is alive. Men det slog mig bara medan jag stod mitt i allt det där glassandet, hur lätt det vore att bli van med sånt där och börja uppfatta det som självklart. Hur lätt man skulle falla in i en rutin i vilken man inte stiger undan för städerskan där hon kommer farandest med sin kärra. HUR LÄTT DET ÄR ATT BLI SÅN. Jag riktigt kände det i hela min kropp igår, när jag stod där i smeten, hur jävla lätt det hade varit att bli en sån där ignorant jävel, om man hade allt - att börja uppfatta det som en självklarhet och som att man, av nån anledning, är förtjänt av det där överflödet. Som att man av nån jävla anledning var värd det. Farliga, farliga saker.