Ghasel kring en svamp

Min kropp är förtvinad, jag ser blott en svamp
Jag vrider in blickfånget mot denna svamp
den rör sig knappt alls, nej, den är mycket stilla
jag frågar mig själv, kan det vara så illa?
Är tvungen att medge: det är nog en svamp,
beskådar den underifrån: ja, en svamp
Så fulländad den än kan te sig!
Jag tänker, nu får den väl ge sig.

Men ge sig, det gör ej en svamppatriot
den nästlar sin åskådare kring sin fot
ur väggen den skjuter sin sanning: en svamp!
Nej jösses Amalia, här växer en svamp!
Alla munnarna falla.
Vi står rätt förstummade alla,
för ingen kan minnas att en sådan svamp
nånsin har glimmat så härligt och grant
man tror knappast att det är sant,
det är vad det är, en sån svamp.