Jaha, så det var musikdags igen. Jag är så vid liv. Så vid liv! Fuck helger, alltså. Överskattade fånhelger, säger jag bara. Det är arbete som är livet.
Okej, nu ska jag va tyst.
Okej, nu ska jag va tyst.
Det regnar. Det känns lite som en uråldrig företeelse som himlen höll på med i gamla dar: öppnade sig och grät på det där viset. Det är länge sen det har regnat. Jag ser inte alls fram emot vintern.
Jag har gett upp tanken på ett fast jobb. Det ter sig faktiskt mer logiskt att satsa på tokiga, självinvolverade saker som musik och skrivprojekt, saker som mamma höjde ett varnande finger för i min ungdomstid. "Du håller bara på med roliga saker" sa hon, som om det vore nåt väsentligt jag missade, som att arbete skulle måsta innebära en viss pina.
Jag har gett upp tanken på ett fast jobb. Det ter sig faktiskt mer logiskt att satsa på tokiga, självinvolverade saker som musik och skrivprojekt, saker som mamma höjde ett varnande finger för i min ungdomstid. "Du håller bara på med roliga saker" sa hon, som om det vore nåt väsentligt jag missade, som att arbete skulle måsta innebära en viss pina.
Ja, jag tänker fantamej fortsätta med roliga saker.
1 comment:
Ja, ja, ja!
Post a Comment