och stått i skrubbens dunkel
och väntat på ett överdådigt tecken
Av dårskap har jag trängtat
och gnidit på ranunkel
och krossat makaroner mot mitt bäcken
Jag stött mig emot räcken
och få har märkt mitt jämmer
och ingen har mig hämtat
och klockorna har klämtat
och allt har vart för jävligt, jo, det stämmer
Så kom den sent om natten
en svamp med mången härlighet kring hatten
Nu nöjsamheten råda
vi speglar oss mot världen
och skrattar gott åt sand och bagateller
vi doftar svagt av kåda
och har oss med på färden
en ädelsten av sporer och lameller
Visst är hon grann och gräller?
sån skönhet sällan skådas
det är så man kan gråta
åtminstone förlåta
allt det som förr i tiden lät en knådas
ett minne blott är kampen
nu utlöses ett glädjerop för svampen!
(hurra)
No comments:
Post a Comment