Runometer kring en svamp

Fåntratt du fagran lamellan,
står du här allen om kvällan?
Säg mig svamp, hur sku det vara,
att till mitt
om natten fara?

Fungi, full av fägring fager
skiner skirt av skönhets dager
Tokig är jag, full av fanskap
vandrar kring i längtans landskap

Om vår sol sig nedåt sänktes
ner bland spadar, spott och spränggods
hade jag din visa sjungit
tills din hatt hade utsprungit

Toka, du bestörta spore
om din visdom större vore
hade du i godhet handlat
också mig till svamp förvandlat

Canzone kring en svamp

Så länge jag har längtat
och stått i skrubbens dunkel
och väntat på ett överdådigt tecken
Av dårskap har jag trängtat
och gnidit på ranunkel
och krossat makaroner mot mitt bäcken
Jag stött mig emot räcken
och få har märkt mitt jämmer
och ingen har mig hämtat
och klockorna har klämtat
och allt har vart för jävligt, jo, det stämmer
Så kom den sent om natten
en svamp med mången härlighet kring hatten

Nu nöjsamheten råda
vi speglar oss mot världen
och skrattar gott åt sand och bagateller
vi doftar svagt av kåda
och har oss med på färden
en ädelsten av sporer och lameller
Visst är hon grann och gräller?
sån skönhet sällan skådas
det är så man kan gråta
åtminstone förlåta
allt det som förr i tiden lät en knådas
ett minne blott är kampen
nu utlöses ett glädjerop för svampen!

(hurra)

Ghasel kring en svamp

Min kropp är förtvinad, jag ser blott en svamp
Jag vrider in blickfånget mot denna svamp
den rör sig knappt alls, nej, den är mycket stilla
jag frågar mig själv, kan det vara så illa?
Är tvungen att medge: det är nog en svamp,
beskådar den underifrån: ja, en svamp
Så fulländad den än kan te sig!
Jag tänker, nu får den väl ge sig.

Men ge sig, det gör ej en svamppatriot
den nästlar sin åskådare kring sin fot
ur väggen den skjuter sin sanning: en svamp!
Nej jösses Amalia, här växer en svamp!
Alla munnarna falla.
Vi står rätt förstummade alla,
för ingen kan minnas att en sådan svamp
nånsin har glimmat så härligt och grant
man tror knappast att det är sant,
det är vad det är, en sån svamp.

Sonett kring en svamp

En morgon långt borta där få mänskor bor
ur sporer en kupa så sakta sig höjde
försiktigt sin nacke mot ljuset böjde
mot världen så främmande, farlig och stor

Den sade, "kvarteret är tråkigt och rikt"
den packade sporerna, checkade ut
Ett hem här hos mig fick den sen rätt akut
den började trivas, så osannolikt

Här trivs vi tillsammans, vem kunde tro det?
En svamp som hör hemma i djupaste skogen
att den kunde bo i en stadslägenhet?

Nu är denna svamp mig förunderligt trogen
vi delar på sorgerna, och vårt förtret
ty världen för oss ej på länge är mogen

Limerick kring en svamp

Man kan flyga med flygplan från Vanda
åka och träffa en panda
bada i pool
ligga i stol
men ändå på bottnen man landa

Man kan klappa på stenar i Geta
se kvigor och fårtackor beta
snacka med folk
slå upp en holk
problemen är ändå konkreta

Jag höll på att utveckla spader
stod sned i de rakaste rader
då såg jag en svamp
polletten ner damp
sen dess är jag lycklig och glader

Jag: Det är lite lustigt, egentligen tycker jag att det är ganska tråkigt med dessa dikter och jag tänker mig att de flesta andra antagligen tycker likadant.
J: Öh ja, det är hur tråkigt som helst.
Jag: Ändå tänker jag fortsätta.
J: Så klart!

Jambisk pentameter kring en svamp

En liten hatt mot världens stora kupa
nöjsamt söker sig mot skyn
ett liv som fötts nånstans i dyn
mörkrets ludd och dammstoft i sig glupa

Hexameter kring en svamp

Världen är ond och vi små arma stackare ihärdigt stretar
sopar vår täppa, bereder vårt slitna och skrangliga bord,
dukar det med vad vi hittar och sånt som vi vågar förtära
äter i tystnad, sparar på onödigt krångliga ord

Vem av oss vågar sig på att ha sönder ett ingånget mönster,
lämna vårt bord för att prisa en kuf rätt diffus?
Vilar om dagen men sprider sin sällsamma skönhet om natten,
vem skall besjunga en svamp som så sakteligt sprider sitt ljus?

Haiku kring en svamp

Sällsam hattifnatt
Mot kvällen i grann kalufs
blygsam om dagen