En blogg. Är en blogg.
Jag ska försöka. Att skriva något annat än att det här är en blogg och att skriva något annat än dikter kring min svamp. Om det har undgått nån så är jag väldigt förtjust i den. Överförtjust nästan. Jag visste inte att man kan bli så fäst vid saker. Nej, nu skojar jag bara.
Idag var en spännande dag. Jag tackade nej till vikariejobb på skolan, och nästan symboliskt kom det in ett annat, mycket mer spännande jobberbjudande som handlar om musik. Jag blev så jäkla glad och inspirerad. Sen skrev jag flera sidor text på min roman och ungefär samtidigt ploppade det in en dikt från en av skrivkursledarna och lite andra kommentarer och så kändes det som att "nu fan är jag mitt i smeten", om ni förstår vad jag menar. Att "nu är det nåt på gång" liksom. Ni vet när man har flyt. Nu hör jag ju själv hur pretto det här låter; "skrev på min roman" - men gudarna ska veta att jag har bestämt att jag ska skriva på den varje dag nu hela september. Det får bli vad det blir. Jag får inte ett liknande tillfälle som det här nånsin igen. En annan sak som jag återkommer till i mitt huvud med jämna mellanrum är mötet med två syrier som flytt undan kriget, ett möte som jag alltid kommer att bära med mig. Måste försöka få ord på det en annan dag men vet ni
det är nog himla svårt det här med att hålla bloggen levande samtidigt som man sätter timmar ner på att skriva helt andra saker. Ville bara säga det. Jag kan inte vara påhittig genom samma medium på två ställen, känns det som. Det var annat med gradun som var ett enda piss. Då kunde man ju välta ut sin ångest över den här på bloggen, men eftersom jag skriver lite liknande som jag skriver på bloggen i min arma roman, så känns det här lite tårta på tårta.
Svampdikterna, däremot. De känns helt rätt.
No comments:
Post a Comment