Jo så att, det sket sig mer eller mindre för mig att vara vegan. Eller, det gick väl bra i princip - problemet var snarast allt som blev kvar i kylskåpet som höll på att bli gammalt. Grynost, smör, sånt. Ska man låta det fara illa bara för att man har en specialdiet? Jag kunde inte. Ett annat problem, som jag absolut inte trodde skulle komma att bli ett problem, var gåvor. Ja, sånt som folk hämtar! Jag kunde inte hålla mig från chokladen. Sen kom pappa med en fet getost som tack för hundvaktandet. Och tyvärr, tyvärr, tyvärrtyvärr kändes detta med att vara vegan för mig mest som att man får en lite sämre version av allt annat som finns till buds. Vet att det absolut inte behöver vara så, och trodde redan att den hemlagade snickersen var alltings räddning men. Vi var till Delhi Darbar och jag smygsaknade osträtten och det fluffiga brödet. Satt där med nåt som var helt okej och så det där salta, tunna brödet som är gjort på bönor. Kände mig duktig och asketisk, men det var också allt. Ja, och så kände jag mig besvärad för att jag måste be extra om att få vegansk mat. Även om det inte var något problem just där och då så... känner jag mig bara inte bekväm med att ha speciella behov, att vara den som ger upphov till EXTRA ARRANGEMANG. Urk.
Så jag tänkte fortsättningsvis så gott det går hålla mig till min veganska diet, men inte vara SÅ noga. Eller hur man nu ska säga det. Huvudsaken är ju liksom att SKÄRA NER på konsumtion av animaliska produkter, right? Tänker lite försynt att om jag nu häver i mig lite hämtechoklad och ost emellanåt, så kan ju inte så stor skada vara skedd?
En annan HELT BISARR tanke som också har slagit mig under denna korta period som helväxtätare, var hur jag har ett mystiskt behov av kött ibland. Alltså nu tror ni visst att jag blivit helgalen, men jag började fundera på sånt där som hur köttkonsumtion borde vara, egentligen. Dvs sådär att man har lite snälla hönor i hönshuset, och ibland, högst en gång i halvåret kanske, så äter man en höna. Tänkte, att om ALLA levde så, då kunde väl inte köttätande vara så fruktansvärt fel? Nu är det ju inte så, men... jag började tänka på, att jag - egoisten jag - tror att jag nog faktiskt skulle må rätt bra av att äta lite höna, då och då. Lite schimpansaktigt: de är i huvudsak vegetarianer, men grabbar tag i ett djur då och då och äter det, blodtörstigt. Jag känner mig PRECIS som en schimpans, och är ganska apaktig annars också.
Nej, nu ska jag sluta innan detta spårar totalt ut.
5 comments:
Jag har svårt för all sorts extremism. Tycker det är viktigt att skära ner på animaliska produkter, men tänker inte sluta äta kött och ost. H: lillrebellen
ser inte det att va vegan som extremism egentligen, snarare ett förnuftigt ställningstagande...:) men jo. i get your point - det viktigaste skulle ju vara att få alla att inse att vi inte behöver äta kött o mjölkprodukter var o varannan dag. o förstå under vilka omständigheter industridjuren lever, osv.
Ser man på, jag råkade skriva om någonting som tangerar ditt inlägg.
Jag tycker det är väldigt obekvämt det där med att ha speciella krav och behov som man valt bara för att man vill och inte för att man måste. Jag tycker ändå att inställningen ändras märkbart hela tiden.
Läste någon gång att då vegetarianer/veganer känner ett sånt där köttsug så kan det handla om järnbrist. Det är nåt med nå bakterier i magen som behöver järn för att överleva, och då kan kroppen meddela den här bristen som en "craving". Så det kan rent av ha varit det också! Men jo, en kyckling i halvåret låter ju inte så illa. (Och fan, vad jag vill minnas var kyckling fasen GOTT.) Har själv varit med om det där suget nu som då, fast jag tycker jag äter mycket spenat, broccoli, frön, nötter o.dyl. Järntillskottspiller vore nog ingen dum idé. Så jävla frustrerande att gå förbi korvhyllan och bara mmmm salami och samtidigt känna sig smått illamående över själva tanken på att FAKTISKT sätta tänderna i det.
Spännande inlägg du skrev Caj!
Och jo, det kan vara järnbristen. Har en massa järntabletter i skåpet men vet inte varför jag inte kommer mig för att äta dem. Men jo, höna är ju skämmigt gott.
Post a Comment