Om från början

Har ju hållit på och sjungit lite nu här i en vecka eller så, för att det är roligt och för att jag gillar att göra fyrstämmiga arrangemang, även om det allt som oftast låter helt för jävligt. Det är en utmaning, helt enkelt. Idag när jag skulle lyssna på min helt kukku-crazyga fyrstämmiga version av Psycho Killer i högtalarna, så lät det så illa att jag var tvungen att babbla och skratta högt nästan konstant medan jag lyssnade på den. Grejer som jag hade tänkt att var effektfulla och lite out there lät helt krystade och totalt fåniga. Måste nog börja om från början nästan. Det är hemskt när man nästan tror att det är lite bra och när det sen är så fruktansvärt dåligt så man vill gå nånstans och gömma sig när man hör det. Bandar dessutom in med J:s supermikrofon som jag inte har använt förut, så den tar antagligen fram alla skavanker och allt sidoprassel i ens röst på ett sätt som jag aldrig har hört min röst förut, så nu är jag helt övertygad om att jag inte kan sjunga heller. Haha. Frågan är om rösten har blivit sämre för att jag typ har hållit käft i fem år, eller om jag alltid har låtit såhär illa? Det går fan bra nu, alltså. Men jag ger inte upp.