Insåg idag att jag alltid har gått och tänkt att alla antagligen har det mycket värre än jag. Med "alla" menar jag nu sådär generellt; vänner, folk i Finland, i Norden, i Europa. Folk med vår levnadsstandard. Hur illa jag än har haft det, så har jag alltid kunnat trösta mig med den vaga tanken på att många, ja faktiskt de flesta, antagligen har det eller har haft det mycket värre än jag. Dom som mår dåligt, ja dom mår verkligen dåligt av olika orsaker och dom som har allt och är måna om att visa upp den bästa sidan av sig själva hela tiden, dom mår också skit, det vet ju alla. Det är inget man vill ha. Jag har alltid platsat perfekt in i den lilla gråzonen av folk som det fan inte går nån nöd på. Det är lite underligt, det där.
Hur som helst, på senare tid har jag nog börjat tycka att alla antagligen har det lite bättre än jag. Inte alla, men många. Dom flesta. Inte mycket, men lite bättre har dom det än jag. Faktiskt. Så har det blivit. Fast det går nog ingen nöd på mig.
No comments:
Post a Comment