Det här med religion och skola

Nu är det redan andra gången jag läser OCH upprör mig på nåt sånt här, så nu får jag nog helt enkelt ta upp det här, tycker jag. Linda frågar sig, Varför religionsfostran i skolan? Religion och skola hör inte ihop, tycker hon. Nu är jag varken kristen eller ens speciellt insatt i de här frågorna egentligen, men tycker ändå att det är något som har hamnat så totalt om bakfoten när sånt här börjar komma så mycket på tapeten.
Religion och skola. Why the hell not, tänker jag bara spontant. Religion ska ju, om jag har förstått det rätt, handla om religion överlag; om människors olika religioner, traditioner och värderingar. Om religionsundervisningen enbart fungerar som nån slags manual för hur man ska leva som en rätt kristen - ja då är den felaktig och så ska det ju naturligtvis inte vara.
Sen råkar vi vara födda i Norden, vilket har lett till att folk har "utsatts" för lite psalmer då och då, eftersom vår stadsreligion råkar vara kristendomen. Vad jag inte begriper är det här snacket om att Den blomstertid eller Måne och Sol skulle ha förvillat någon så till den grad att den måste "skaka av sig" de kristna värderingarna i efterhand. Vem är det man vill värna om när man vill avskala skolor från allt vad religion heter, egentligen? Jag ser bara det här som ännu ett symptom på att de individualistiska värderingarna har fått ett ordentligt fotfäste; alla ska tänka själv, alla ska typ tvingas till att formulera en personligt formulerad tanke, alla ska SKYDDAS från andras tankar och övertygelser, ingen ska KRÄNKAS av att någon annan säger något som möjligtvis kan påverka en annan, och så vidare.
Hurdana vill vi vara?! I dagens värld är typ det enda som skulle behövas lite förståelse för andra människor med andra synsätt. Förståelse leder till mindre fördomar, leder till att gränser suddas ut, främlingshat försvinner. Om allt religiöst skulle exkluderas ur skolvärlden kan vi ju dessutom lika gärna måla oss vita och säga adjö till hela vår identitet och allt vi har format oss till under de senaste 200 åren minst. Kristendomen är mer än att bara be till Gud, det handlar om hur vi har lärt oss att helst inte ljuga, att hjälpa äldre över gatan, att vara snälla, att inte stjäla, wtf. Det finns ju plötsligt en massa saker med kristendomen som är helsikes BRA, när jag tänker efter! Varför ska man skuffa undan grejer som är bra, ÄVEN om dom nu råkar härstamma från kristendomen (och ett dussin andra religioner)?

Vad de som resonerar såhär inte tycks förstå är hur mycket man FÖRLORAR om man t.ex. skulle skippa Den Blomstertid i skolorna. Jag tror helt sonika att Den Blomstertid har större inverkan på den psykofysiska mänskan än vad vi nånsin kan föreställa oss, för att nu låta som en riktig mumbo-jumbo-professor. Den Blomstertid talar om att ett år är slut, att sommaren är här – den sätter punkt för en tidsperiod och sjunger in en annan. Människan är en rituell varelse, vi har ett starkt BEHOV av att sätta våra aktiviteter i en kontext som har med tradition, historia och vår kultur att göra. Det är vad vi gör som gör oss till OSS, det är grejer som att sjunga välkända sånger tillsammans som gör oss djupt lyckliga. Och sori nu, om vår kontext här i Norden råkar vara kristen, då. Jag hoppas att kristendomen inte har trampat er så förfärligt mycket på tårna att ni villar runt i ovisshet och aldrig hittar tillbaka till er själva. Jag har åtminstone inte haft några problem med att vara född i ett sekulariserat hem, äventyrat med Jesus som tonåring, förkastat kristendomen som ung vuxen och återigen insett att det finns mycket klokt i kristendomen (och många andra religioner) som lite äldre vuxen, även om jag själv är "religionsfri" eller vad man nu ska kalla det. Min poäng är hur som helst, att jag tror att det gör mer skada än nytta att gå och försöka rentvaga allt som är religiöst färgat i skolorna än att låta det vara kvar. Mänskan ska alltid försöka gå och "fixa" saker, men hoppsan, så blev det bara skit. Det kunde stå på var och varannans gravsten; "Ville väl, men hoppsan, det blev bara skit".

Det är lite med religion som med gener och manipulering - man ska låta religionen leva sitt eget liv, inte gå dit och rådda. Dör religionen ut, så gör den det. Blomstrar den upp, ja då gör den det. New Age, till exempel har ju sin blomstertid just nu. Folk har alltid trott på allt väldans strunt och skapat religiösa evenemang av gamla hedniska folkfester. Så länge det inte handlar om direkta trakasserier eller påhopp och tvång, kan jag inte förstå i vilken värld religion kunde skada nån.