Thursday, February 27, 2014
Att ligga och kvida i en filt
Efter att nu i femtontals minuter ha legat på hundens matta och kvidit över att "jag int ens kan gråta ut mer nuförtiden" har jag konstaterat att det blir vad det blir. Jag hinner med vad jag hinner. Jag gör vad jag gör. Jag behöver inte bli klar till våren, vart fan ifrån har jag ens fått den idén? Det var nu bara nån självkompetetiv sida i mig som ville bevisa nåt fanskap igen, men int attan behöver jag bli klar till våren. Huvudsaken är ju liksom att man mår bra. Jag mår inte alls bra av att det ställs krav på mig, av att göra saker som jag inte ser nån mening med, av att ha många grejer på en gång. Okej, min stresströskel är lite oroväckande låg. Men det är nu inte så jävla underligt heller, kolla på samhället. Jag är en sund individ som reagerar helt som man ska på ett sånt här system (att ligga och kvida i en filt).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jepp konstigt samhälle där man liksom ska vara så stresstålig att stress bara ska vara lite sporrande (själv funkar jag inte så; idag är det nästan-deadline och vad gör jag? helt andra saker än det jag borde...). Jag menar, huvudsaken borde vara att man inte går under, inte att man lyckas prestera, prestera, prestera.
Hoppas det fixar sig och hoppas också byråkraterna på pängafronten visar sig från sin goda sida.
Ja, det får lov att fixa sig :). Nu spred sig ett (oroväckande?) lugn här i lägenheten sen jag bestämde mig för att allt får ta den tid det tar. Medelvägen är en myt. Det finns bara stress och total likgiltighet.
Post a Comment