Haha, inser nu att jag snöade in på Arnel Pineda likt nånting som nästan kunde kallas gummsjuka, vem vet? Hahaha. Men lovar; dokumentären är bättre än musikexemplet där nedan. Man får liksom mer en inblick i hela historien.... äh, nu ska jag sluta.
Ny vecka, nya tokigheter. Idag ska jag springa runt Halis eftersom isen på gångvägen tycks ha smultit så till den grad att man kan röra sig normalt. Drömde om en stor katt som hade lärt sig att pissa i en vanlig toalett. Symboliken? Äh, vi vågar inte gissa.
Istället: en ekorre som äter en mandel på en hund. Märk väl hundens uppgivna "det här är nu min lott i livet"-min.
5 comments:
haha, underbart. stoisk dogg.
Men hördudu - det är DITT FEL att jag gått runt hela dan med Don't stop believin' i huvet. Sen Open arms. Journey tillhörde en av favoriterna i 10-årsåldern, oh nöu.... Men killen i videon verkar cool!
Hahahaha! Jag är i det skedet att jag är beredd att hävda at Don't stop believin är det BÄSTA SOM SKRIVITS. NÅGONSIN i musikväg, så du kan tänka dig mitt emotionella tillstånd just nu. Hahaha. Nå, att jag har en svag punkt för smörmusik är nu ingen nyhet precis.
Just så, du hade din Journey-period när jag hade min Toto-period ungefär. Fair enough.
Inte kan du vara gumsjuk eftersom han är äldre än du! dessutom ÄR han ganska cool! ~ är det jag som e gumsjuk nu? eller heter det puma nuförtiden?
Sant, men när ålder ju har med hur man känner sig att göra, och den där 40-åringen var ju 25 i själen!
Puma? Kanske!
ok om ålder definieras enligt hur man känner sig så är jag INTE puma, nånsin! :P. tack for det kortet!
Post a Comment