Jag har varit "ensam hemma" ett par dagar. Känns konstigt egentligen, att ensam hemmat tydligen inte är något som är per default längre. Har alltid känt mig som en som ändå primärt alltid är ensam och som sen har sällskap ibland, men det här med samboende, man kryssar i "avoliitossa" eller vad det nu heter i formulären och allt det där har nog fått mig på andra tankar. Hoppeligen det fått mig att bli lite mera villig att dela saker, att samarbeta och att tänka helhetsmässigt och inte bara på en själv. Ja, man kan ju alltid hoppas.
Nu när jag har varit ensam hemma har jag i varje fall smugit omkring som en mörk ylleskugga, lyft grumliga saftburkar från ett rum till ett annat, lagt märkvärdiga filtar över vardagsrumsgolvet, nej jag skojar bara. Jag har bara brett ut mig lite mer och skitat ner lite mer än jag annars brukar. Och haft aningen liksom ingen disciplin alls på mig själv. Och inte oroat mig speciellt mycket för det heller. Har KÄMPAT med en uppgift i islam; fick bokstavligen trycka den ur mig som det sista man trycker ur en senapstub innan jag bäddade in mig i ett bekvämt knyte med 2x Daim, 1 x Dubbelnougat, en hel panna rykande grönsakswok och några dokumentärer och filmer, både bra och mindre bra. Och i övermorgon är det islamtent. Då ska jag kunna punga ut hela islams historia och som det ser ut nu vet jag bara att Mohammed dog år 632 och att hans mamma hette Amina. Han gifte sig med kusinen, eventuellt var det hon som hette Amina? Ni ser, det är inte så värdefulla detaljer som har fastnat, om dom ens har fastnat.
Och jag känner en sugande oro nånstans djupt inne i min välombäddade lekamen, den säger tänk om det här är det sista jag nånsin gör? Tänk om jag bara slutar. Det är en av mina största rädslor.
2 comments:
vadå slutar?
Eftersom allt känns så tungt just nu, minsta lilla ansträngning nästan krossande, så ligger det nära till hands att bli helt handlingsförlamad, sluta upp med vad jag håller på med. Vilket jag ju är rädd att ska hända (liksom tappa kontrollen över sig själv).
Post a Comment