Mina värden är något så när tillbaka på sin plats och jag är närapå friskförklarad, tadaa! (Bara en genomlysning av magen ännu på torsdan, och så får vi hoppas att gallblåsan inte är fylld med grus eller liknande).Har bara två råd till sådana som jag:
1. ät inte så förbannat mycket kolhydrater på en gång! Det får konsekvenser. Jag älskar att vräka i mig pasta med potatismos eller franskisar, smörgåsar och riven kål, speciellt om kvällarna när man egentligen inte ens är hungrig. Har inte tänkt att det här har gjort nån skada eftersom jag aldrig har gått särdeles mycket upp i vikt, oberoende av vad jag äter. Så länge jag är smal är allting okej, har jag resonerat. Idiotiskt! Inte har jag alls kopplat ihop det här med belastning på den stackars gallblåsan. Men nu vet jag bättre.
2. Du är inte odödlig! Visst är det konstigt? Man behöver bara ta ett steg framåt när långtradarna kommer bullrande från hamnen och så är det slut med en där på fläcken, sådär bara.
No comments:
Post a Comment