Om att bli äldre (igen)

Kom att tänka på det här också: om att bli äldre. Förut var det bara charmigt att sitta med ölburkar i parken, dricka och ha det skönt. (Ja, eller var det det egentligen? Var det kanske bara i mitt otroligt naiva hippiehuvud?) Nu är det på gränsen till att vara lite alarmerande och sådär "hon har problem"-varning om man sitter med ölburkar i parken. Det är naturligtvis den allt mer falnande ungdomen som ställt till det med den saken. Ju äldre man blir desto mer riskerar man att bli associerad med en alkoholist eller allmänt bara nån som har nån form av problem. Ungdomen gav grönt ljus till nästan vad som helst, för allt som inte var helt ok kunde gå under rubriken "experimenterande".
Nuförtiden vägs allting i sina noga utmätta vågskålar. Är man för smal har man problem med sig själv, ålderskris och kanske drogproblem. Är man för tjock har man "låtit det gå för långt", kanske också är deprimerad och har slutat bry sig om sig själv. Jobbar man för mycket rymmer man från det egentliga livet, jobbar man för litet har man tappat kontakten med verkligheten - ja, man har ju hört den där visan förr.
Men fantamej, jag tycker ändå om att bli äldre. Det gäller bara att hålla sig ajour med sin tid. Man ska inte ha för mycket eller för lite makeup, inte dricka för mycket kalja, inte vara för smal, inte vara för fet, inte jobba för mycket och inte jobba för litet.